Med förtjusning ser jag två av mina barn samarbeta för första gången på flera år. De drar sällan jämnt – av princip kan de välja en film som den andre inte vill se. Men under några minuter sitter de och diskuterar hur de skall få familjens LEGO Mindstorms att ge ifrån sig ett jamande och stanna om den krockar med en vägg.
I början på 1900-talet kom Meccano och förmodligen fick leksaken en enorm påverkan på seklets tekniska utveckling. Mängder av pojkar satt från unga år och konstruerade lyftkranar, motorer, bilar, grävskopor. I världen utanför pågick den största tekniska utveckling som världen hittills sett. I USA exploderade städer på höjden, bilen, flyget, radio, TV. Två världskrig rasade mellan födelsen av Meccano och höjden av dess popularitet – med ytterligare teknisk utveckling som tanks, hangarfartyg, raketer och jetflygplan.
Den mekaniskt inriktade ingenjörens tidsålder startade någon gång under 1800-talet, med telegraf, järnvägar, båtar av metall, motorer och telefoner. Tidsåldern blomstrade under efterkrigstiden och fortfarande har vi inte lämnat den, förmodligen kommer vi i framtiden att kunna se att det sena 1900-talet och tidiga 2000-talet var en övergångsperiod mellan det mekaniska och det digitala.
Förmodligen hänger utvecklingen samman med Meccano och liknande leksaker. En armé av barn testade och utforskade mekaniska principer när deras hjärnor var som mest mottagliga, kreativa och benägna att utvecklas. Det dessa barn lärde sig själva tog de med till fabriker och ritbord några decennier senare. Redan innan de kom till universitet för att utbilda sig till ingenjörer, hade de avverkat sina 10 000 timmar för att bli skickliga konstruktörer.
Mekaniken stagnerar nu – vi kan bygga lite högre, flyga lite fortare. Vi kan göra lite snabbare datorer och lite energisnålare bilar. Men de stora mekaniska framstegen är gjorda – det kommer inte att komma någon ny uppfinning som matchar bilen eller radion. Däremot väntar andra, stora tekniska språng, men de ligger fortfarande några decennier fram i tiden.
Dagens barn har tillgång till 2000-talets Meccano – programmering och datorer. Och inte bara det – de har leksaker som kan programmeras och styras. Första generationerna med dator på 1980-talet skaffade sig mest erfarenhet att konstruera och spela spel. Först under det senaste decenniet har det kommit gränssnitt mellan leksaker och datorer.
Om en armé av barn sätter sig med datorer och ägnar 10 000 timmar av sin barndom att programmera leksaker och annat i hemmet runt dem – då kommer vi att få se språng i den digitala utvecklingen någon gång på 2020- eller 2030-talet.
Det skall bli spännande att få se om mina barn, eller andra barn av idag, kan utveckla teknik som jag inte ens kan fantisera om.
/David Armini