Det här är nedslående. Riktigt deprimerande. Men en snabb kik på Facebook pekar tyvärr mot att det stämmer.
Reservation: Desto mer beläst du är, desto större sannolikhet är det att du (fel)tolkar vad som står nedan på ett sätt som förstärker din ideologiska uppfattning.
Åtminstone sedan gymnasiet har jag reflekterat över att till synes intelligenta och pålästa personer kan landa i så diametralt olika positioner. Lite naivt vill jag tro att det finns ”ett rätt”, eller i alla fall ett ”rätt-ish”, att det de smartaste och mest genomtänkta ståndpunkterna borde konvergera. Nu är det snarare tvärtom – det bildas läger, höger eller vänster, upp eller ner. Klimathot eller naturliga fluktuationer. Fri invandring eller ingen invandring. Julian Assange är en våldtäktsman eller han har dömts på förhand av svenska staten. Evolution eller bibeln.
Kloka, smarta, insatta personer borde väl närma sig? Ena sidan säger ”A”. Andra sidan säger ”B”. Första sida säger ”Aha, jamen kanske lite B också. Ab typ.” Andra sidan säger, ”Hmm, det är sant, men kanske snarare lite A med B:et. Typ Ba.” Och så vidare. En konvergering, där man tar in andra sidan åsikter, väger med dem, inser det vettiga och letar efter ett sätt att inkludera det.
Nu blir det snarare:
”A”
”B”
”AA!”
”BB!”
”Amen! AAAA!!!”
”Nej!!! BBBBBB!!!!!!”
Första gången jag reagerade på det var på gymnasiet. De jobbigaste personerna på skolan att prata med var MUF:are och SSU:are. Som sagt, smarta intelligenta personer – det var de få som verkligen satte sig in i politiken, läste på, förstod och tänkte till. Men samtidigt var det de mest polariserade och de var omöjliga att diskutera med. I stunden trodde jag att det handlade om att det var födda moderater och sossar, och det stämmer nog, men till stor verkar det handla om att ju mer man läser på, desto säkrare känner man sig på att man har rätt.
Och därför verkar det tyvärr bli så, att desto mer man läser på, desto mer benägen blir man att tolka fakta på ett sätt som ytterligare bekräftar det man redan anser sig veta.
Jag behöver inte ens starta Facebook – det räcker med att jag ser till mig själv. Universitetsutbildning, mängder av böcker, radioprogram, artiklar. Men när jag slår upp en artikel på Internet så kontrollerar jag snart bakgrunden – vem är avsändaren, var står avsändaren politiskt? Det är väl en person som tänker ”rätt”, jag vill ju få fakta, obestridliga fakta, att den globala uppvärmningen är ett problem, att stor invandring är en utmaning men inte har lett till massvåldtäkter, att förintelsen har skett och att evolutionsteorin är den bästa vetenskapliga modell vi (för tillfället) har. Om det visar sig att artikelns avsändare har en avvikande åsikt, är jag benägen att på förhand tro att artikelns uppgifter är fel. Om jag och artikelförfattaren däremot har samma åsikter, så kommer jag tro att de citerade fakta är korrekta.
Dan Kahan bedriver intressant forskning om detta och får själv uppleva hur det han säger misstolkas. Han forskar alltså på hur vetenskaplig forskning feltolkas, men hans forskning feltolkas också. Exempelvis skrev han en artikel 2013 om samband mellan politisk övertygelse och förståelse av vetenskap. Han fann ett svagt samband mellan att stå längre till vänster på den politiska skala och att ha en bättre förståelse för vetenskap. Å andra sidan kom han fram till att personer som identifierade sig med den konservativa Tea Party-rörelsen i ungefär samma utsträckning hade högre förståelse för vetenskap. Enda slutsatsen av vikt var egentligen att med största sannolikhet kan du inte avgöra en persons politiska hemvist utifrån dess politiska övertygelse, och vice versa.
Men resultatet misstolkades brett. Som till exempel den konservativa kommentatorn Glenn Beck som menade att Kahn ”found a strong correlation between science comprehension and self-identified TEA Party members”. Slutsatsen är grovt felaktig.
Men vänta nu. Jag håller ju inte med Glenn Beck. Kanske feltolkar jag därför Glenn Beck eftersom jag inte håller med honom. Jag ”vet” att han har fel och därför vill jag att han skall ha feltolkat Kahns resultat. Men därför är jag inte en trovärdig bedömare av Becks artikel.
Hur frigör jag mig? Hur öppnar jag mitt sinne så att jag kan ta in och ta åt mig ”de andra argumenten”? Var, när och hur skall vi lära oss det?
Eller går det inte? Är våra hjärnor bättre på att tro än på att veta?
/David Armini
En kommentar till “Desto mer insatt du är, desto mer benägen är du att tolka till din fördel”