Jag gillar inte Bamse 3 – Bamse som knarkbaron

Med anledning av föregående inlägg om Bamse, vill jag dela med mig en alternativ tolkning av världen runt Bamse. Vissa berättare av barnhistorier har stora djup av spännande tolkningsmöjligheter och mästarinnan är Astrid Lindgren.

Ta Bröderna Lejonhjärta: Skorpan och Jonathan väver en fantasivärld för att göra verkligheten lättare att stå ut med. Jonathan vet att han skall dö och för att göra smärtan mer hanterlig honom och hans lillebror svävar de iväg i en gripande fantasi.

Eller Pippi Långstrump: Pippi är ett maskrosbarn, en överlevare, där mamman dött och pappan har stuckit. Hon vinner popularitet hos grannbarnen genom sina (bildliga snarare en fysiska) övermänskliga krafter att klara sig trots sina usla förutsättningar. Fantasierna om pengarna, styrkan och pappan som kung på en Söderhavsön är lätt att tolka som symboler för en stark flicka som formar världen runt om sig, så att den blir lättare att stå ut med. I stället för att älta sin olycka att behöva sköta sig själv när föräldrarna försvunnit, vänder hon världen så att hon är rik och oövervinnerligt stark. Vill man ta det ett steg till så är Lilla gubben, just det – Lilla gubben, hennes lillebror. Självklart kan hon lyfta honom.

Bamse däremot, är sannolikt ämnad som en rak berättelse – precis som Fantomen eller andra berättelser om superhjältar. Till skillnad från Lindgrens berättelser, finns inte mycket att tolka i historier om Spindelmannen, Fantomen eller Bamse: Den goda sidan får kämpa, men eftersom den är starkast vinner den alltid till slut.

Det intressanta är att Bamse ändå låter sig tolkas. Naivt framställs Bamse som den som självklart har rätt. Han vill ju bara väl, alla gillar honom och han använder bara sina övermänskliga krafter till gott. Och det vore inga problem om det inte vore för det där med de övermänskliga krafterna.

Och alla gillar hon inte alls. Vargarna och Krösus Sork och piraterna – de gillar inte Bamse. Men det är ju för att de är elaka? Men glöm nu inte att Bamse är den starkaste, med våld bestämmer han, han tvingar Krösus och Vargarna och piraterna att gör som han vill: Genom sin övermäktiga styrka har Bamse tolkningsföreträdet. Han skriver historien och bestämmer vad som är rätt och vad som är fel.

Välj i stället att skriva berättelsen ur Krösus perspektiv: Bamse är kriminell och hotar samhällets grundvalar. Krösus representerar det etablerade samhället som hotas av den organiserade brottsligheten, där Bamse, Skalman och Farmor driver en drogring. De utlovar oändliga krafter till den som köper “dunderhonungen” och slår ned hårt på konkurrerande ligor som Vargarna och piraterna. Och framför allt slår de hårt mot företagaren Krösus när denne vill bekämpa brottsligheten.

Läs gärna Bamse med dina barn, men inte för att han är snäll. Övermäktigt stark och snäll – nej, det är två begrepp som aldrig kunnat samsas. Tvärtom är det en varningsklocka om att du lever i en diktatur.

/David Armini

Jag gillar inte Bamse – 2 Varumärket Bamse

Som alla populära seriefigurer som riktar sig till barn, finns en mängd produkter som marknadsförs kring Bamse. Samtidigt är förlaget eller vem som nu förvaltar varumärket (Bulls Press?), angelägna om att produkter och tjänster som marknadsförs med Bamse, skall vara bra produkter. Det är nog otänkbart att vi får se Bamse-läsk, Bamse Happy Meal eller Nerf-geväret Bamse. Hudkräm och tandkräm, däremot, är produkter som är klingar väl med Bamses präktiga image.

Men det är hyckleri i dess värsta form. Bamse är inte mer god än andra seriefigurer som Spindelmannen eller Fantomen: Genom att vara starkast skaffar han sig tolkningsföreträde och bestämmer vad som är rätt och fel. Precis som vilken annan superhjälte som helst.

Och GlaxoSmithKline som tillverkar Bamse-tandkrämen, är under inga omständigheter ett bättre företag än godistillverkare eller företag som gör leksaksgevär. GSK säljer visserligen inte godis, men min personliga uppfattning är att jag hellre skulle sätta mitt namn på Karamellkungens produkter än på GlaxoSmithKlines.

För att ta några exempel.

Ribena. GSK marknadsförde bland annat Ribena Toothkind som drycker med högt innehåll av C-vitamin och som inte skadliga för tandhälsan. Flera rapporter motsade dessa påståenden, exempelvis Food Commission, The Ecologist och i New Zeeland Herland. 2001 dömde Storbritanniens Högsta Domstol mot GSK, och 2007 dömdes GSK att betala ca 1 miljon SEK i Nya Zeeland för felaktig marknadsföring.
2013 sålde GSK varumärket Ribena och Lucozade för 1,3 miljarder pund.

Avandia, Paxil, Seroxat och Wellbutrin. 2012 erkände GSK sig skyldig till en rad kriminella anklagelser och gick med på att betala 3 miljarder USD till det amerikanske justitiedepartementet.
3 miljarder.
Amerikanska dollar.
I böter.
3 miljarder. Amerikanska dollar.
Det är hela Eritreas bruttonationalprodukt på ett år.
Det betalade GlaxoSmithKline i böter.
Anklagelserna gällde bland annat att GSK marknadsfört de antidepressiva läkemedeln Paxil och Wellbutrin för icke godkänd användning. GSK hade också underlåtit att rapportera data om diabetesmedicinen Avandia. Åtalet omfattade även program om mutor med jaktresor eller SPA-behandlingar till läkare och deras makar, betalning för föredrag och betalning för spökskrivna artiklar.

Kytril, Bactroban, Paxil och Avandament. 2010 erkände GSK sig skyldigt till kriminella anklagelser om att ha producerat läkemedel på ett felaktigt sätt och dömdes att betala 750 miljoner USD. Felaktigheterna påtalades av US Food and Drug Adminsitration redan 2002 och chefsinspektören på GSK rekommenderade att de felaktiga läkemedlen skulle återkallas. I stället avskedades hon och felen fortsatte till 2005 då federal polis beslagtog produkter värda 2 miljarder USD.

Mutor i Kina. 2013 dömdes GSK att betala böter om 490 miljoner USD i Kina. Sedan 2013 hade GSK betalat omkring 4 miljarder SEK i mutor och bonusar till läkare, sjukhus och chefer som såg till att läkemedel från GSK skrevs ut. Systemet använde sig av 700 resebyråer och konsultfirmor som fasad. Dessutom mutades läkare med sexuella tjänster.

Jag tänker mig att det lät så här på Bulls Press när man gick med på att upplåta Bamses ansikte att få finnas med på GlaxoSmithKlines tandkräm:
“Men tandkräm är ju en bra och okontroversiell produkt, så där riktigt Bamse-präktig. Det känns tryggt att Bamse är på tandkräm. Att GlaxoSmithKline använder sig av ohederliga affärsmetoder, fuskar med marknadsföring av läsk till barn, mutar kinesiska läkare med sexuella tjänster, fuskar med vetenskapliga resultat för sina mediciner och fuskar med tillverkning av läkemedel – det är ingen som tänker på.”

/David Armini

PS 3 miljarder dollar förresten? Under åren som uppgörelsen täckte, sålde GSK de tre läkemedlen i domen, Paxil, Avandia och Wellbutrin, för nästan 28 miljarder dollar. Det är mer pengar än BNP för mer än 100 av världens länder, bland andra Makedonien och Cypern. För bara tre läkemedel. DS

Jag gillar inte Bamse – 1 “Bamse är i alla fall snäll”

Nej, så det kan jag väl inte säga. Vad är det som man inte kan gilla med Bamse? Han är snäll, fast han är stark, och han står alltid på de svagas och utsattas sida. Och så är han gullig och mjuk. Det är klart att jag gillar Bamse.

Ändå hyser jag antipati mot Bamse, men då pratar jag snarare om konceptet “Bamse” och varumärket “Bamse”, än seriefiguren Bamse.

Och det är lika bra att vi tar det direkt: Jag har inget emot Bamse för att han är kommunist. Om jag skulle tillskriva Bamse en politisk åsikt, ligger han nog i en svensk mittfåra, kanske är Krist- eller Socialdemokraterna närmast till hands. Bamses politiska hemvist kan diskuteras, men jag har i vilket fall aldrig känt någon stark antipati mot någon seriefigur för dess politiska åsikter.

Serien Bamse är utan diskussion en bra serie, i vad mån man kan generalisera och säga att en serie med så hög och lång produktion genomgående är bra. Liksom Kalle Anka, Fantomen, Snobben, Blondie och andra serier som spänner över decennier har Bamse både toppar och dalar, liksom den passar bättre och sämre för olika generationer. Men tveklöst är serien ett genomgående gott hantverk, med otaliga uppskattande läsare. Mer än så kan man inte kräva av någon kulturyttring för att försvara dess existensberättigande.

Problemen med Bamse handlar mer om imagen och om förespråkare av Bamse.

Jag minns kompisar som inte fick läsa andra serietidningar, föräldrarna gillade inte våldet och kände in en fascistisk attityd hos exempelvis Fantomen där denne är åklagare, domare och utdelare av straff. Bamse däremot, det fick bli en kompromiss – han är snäll, han använder bara sina krafter till det goda.

…när han också är åklagare, domare och utdelare av straff i ett. För om Fantomen är fascistoid vad gäller användande av våld för att tvinga resten av världen att anpassa sig till just han syn på vad som är rätt och fel, ja då är Bamse precis lika fascistoid.

/David Armini

Vad händer när vi inte önskar oss något materiellt längre?

Julen närmar sig.

Vad önskar du dig? frågar barnen. Vad önskar du dig? frågar min fru. Vad önskar du dig? frågar jag barnen. Och min fru. Och mina föräldrar.

Fred på jorden? Att ni är friska. Att ni är lyckliga. Jo, och så önskar jag mig en ny kikare. För sådär 30 000 kronor. Fast det kan jag ju inte önska mig. Och min iPhone är inte ens sex månader gammal. Fast det kan jag ju inte heller önska mig av barnen. Eller någon annan.

En ful vas får det väl bli då. Som kan stå på en hylla i källaren och samla damm.

Jag försöker prata med barnen om att de kan ge mig vad som helst, En teckning. En chokladask. En ful vas. Har de tänkt på mig och slagit in en present så betyder det allt. Men de vill ge något som är speciellt, något som jag blir så där jätteglad över att få. Och det vill jag ge dem också.

Men vi har alla vad vi behöver. En tröja till blir man förstås glad för. Eller ett par strumpor går alltid åt. Eller några biocheckar.

Men magin är borta. Att önska sig något så hett att man inte kan tänka på något annat. Några gånger om året försöker vi återskapa känsla. Wohooo nu köper vi ett Playstation! Playstation 4. Att byta ut det gamla skruttiga Playstation 3 med. PS4 är så himla mycket bättre för man kan faktiskt… vad var det nu som var bättre med PS4? Jo, den har större hårddisk. Och är nog lite snabbare.
Eller behöver jag uppgradera till iPhone 6S? Den har faktiskt dubbelt så stort ramminne som den gamla 6:an. Och nu kan man ju lösa in den gamla telefonen. Så blir det billigare och så får någon fattig person i Indien en iPhone 6. Och Apple tjänar mer pengar.

Det fungerade länge. Jobba hårt så tjänar du ihop till en cykel. Då kan du ta med dig mer till marknaden att sälj, eller komma till grannbyn och få bättre betalt. Fortsätt så och om några år så kan du köpa en moped och få med ännu mer till staden ännu lite längre bort och få ännu lite mer betalat. Och sedan kan du köpa en bil. Ett hus. Två bilar. Ett större hus. iPhone. iPhone till alla i familjen.

När det gick så bra för våra föräldrar eller far- och morföräldrar att bli lyckliga genom att jobba hårt för att få det gott ställt, går vi i fällan att det samma gäller oss. Problemet är att vi inte längre kan få det bättre med mer eller bättre -modellen slutar att fungera någonstans mellan “att kunna köpa en cykel” och “att uppgradera till den senaste iPhone”.

Kanske är det positivt: Nästa steg i utvecklingen av människan – det materiella upphör att betyda något för oss, vi har det vi behöver och skaffar inget som vi inte verkligen behöver. Energin går inte åt till att kämpa efter statusprylar och vi kan sluta konsumera. Vi behöver bara ställa om siktet – från att bli lyckliga av en ny sak, till att bli lyckliga oavsett vilka saker vi har eller inte har.

Än en gång försöker jag säga till barnen att jag önskar mig bara att de blir lyckliga och så kanske en tröja vore något bra att köpa till pappa? Det blir jag jätteglad för, försöker jag säga med spelat äkta inlevelse, men barnen ser bara förvirrade ut.
Själv funderar jag på att köpa PS Vita till alla barnen. Då kan man sitta på toaletten och spela på PS4:t. Det vore väl cool? I åtminstone någon timme. Eller bara köpa skämtjulklappar till alla på Coolstuff. Eller bara presentkort på iTunes till alla.
Eller jag kanske borde rita teckningar till barnen?

/David Armini