United States of Jihad

Det finns terrorism, och det finns rädsla för terrorism, men bara en av dessa två förekommer i stor utsträckning. Det gäller såväl i Sverige som i USA.

Peter Bergen är bland annat känd som säkerhetsanalytiker på CNN och för boken Holy War Inc.: Inside the Secret World of bin Laden från 2001. Hans senaste bok United States of Jihad handlar om terrorism utövad av muslimer i USA. Enligt Bergen har om inte annat den enorma säkerhetsapparat som startades efter 9/11 stoppat allt som kommer i närheten av något liknande. Man känner till 72 konspirationer, varav några bara kanske hade islamistiskt motiv. 56 av dessa attentatsförsök kunde stoppas, varav 44 efter tips av muslimer. De 16 attentat som genomfördes resulterade i 45 döda, inklusive de 16 personer som dog vid San Bernardino-attacken. Det är något mindre än de 48 som under samma period dog i terrorattentat utförda av högerextremister.

Utan att lägga alltför mycket vikt vid jämförelsen kan nämnas att enligt shootingtracker.com dog 268 personer 2014 i samband med masskjutningar och 2015 dog 367 personer. Eller att under 2010-talet så har antalet döda i trafikolyckor i USA legat runt 32 000 till 34 000 per år.

Rädsla är inte rationellt. Antalet döda i flygkrascher per år de senaste tio åren  har varierat mellan 265 år 2013 och 1 294 år 2004. Trots att det är så enormt mycket större sannolikhet att dö i en bilolycka än i en flygkrasch, är det få personer som känner större oro att sätta sig i en bil än i ett flygplan. Likadant är nog de flesta mer oroliga för ett islamistiskt attentat, än för att hamna i en masskjutning. Trots fakta.

2005 skrev Garrison Keillor att slutet av kalla kriget
“left us feeling oddly bereft, so now we have embraced the War Against Terrorism, which nobody believes in–there is no rush to enlist–and yet the concrete barricades and the platoons of security at the airport do give us a sense of danger, which is satisfying”

Oron är på riktigt, oavsett orsaken och oavsett om orsaken bygger på felaktiga slutsatser, eller att det finns krafter i spel bakom galleriet som tjänar pengar på den eller har en politisk agenda.

/David Armini

The Downton Spirit

Downton Abbey är en trevlig TV-serie med många kvaliteter – man kan glädja sig åt en omsorg i varje detalj. Skådespeleri, dialog, långsiktigt uppbyggda intriger. Till och med jag kan njuta av de långa kameraåkningarna mellan olika personer och dialoger.

Men kan också reta sig. På att det människor kan acceptera en godtycklig uppdelning i herrefolk och betjänter – och att vi kan göra det fortfarande. Eller någon slags självgodhet att alltid ha rätt – att ha rätt oavsett hur man gör, att vara definitionen på rätt.

Det jag personligen tar med mig från Downton Abbey, och som fyller med mig en nästan barnsligt sprittande glädje är andan av problemlösning. En oavbruten räcka problem dyker upp i serien, och samtliga karaktärer kastar sig över problemen för att lösa dem.

Lady Rose fattar blixtsnabbt att kvinnan och det lilla barnet som kliver in genom dörren är hennes svärfars utomäktenskapliga äventyr och räddar situationen genom att låtsas att kvinnan är hennes vännina.

Mr Bates alibi är inte verifierat. Jamen då ägnar Molesley och Baxter all sin lediga tid till att visa upp hans foto på pubar i York för att visa att han var där inte i London för att mörda Mr Green.

Farmor sväljer den nya kammarjungfruns vedervärdiga buljong – för att betjänten Spratt är så snorkig mot henne.

Lady Edith föder ett utomäktenskapligt barn och i hundra turer löser olika släktingar turer runt barnet så att det föds i Frankrike, hamnar hos fosterfamilj i Schweiz, hos fosterfamilj på granngården och till slut på själva Downton. Hundra personer är involverade – alla lika lösningsorienterade.

Några grisar är törstiga. Ingen är för fin och Lady Mary går till verket att bära vatten. I stort sett i balklänning.

Det är något uppfriskande och positivt med denna inställning. En önskan om att alltid göra det rätta och det bästa. I serien händer det ofta att jag inte håller med om de inblandades definition av “det rätta och det bästa”, men jag beundrar varje persons önskan göra det, och deras kreativitet och självklara, glada attityd till att ta sig an varje utmaning.

/David Armini

Desto mer insatt du är, desto mer benägen är du att tolka till din fördel

Det här är nedslående. Riktigt deprimerande. Men en snabb kik på Facebook pekar tyvärr mot att det stämmer.
Reservation: Desto mer beläst du är, desto större sannolikhet är det att du (fel)tolkar vad som står nedan på ett sätt som förstärker din ideologiska uppfattning. 

Åtminstone sedan gymnasiet har jag reflekterat över att till synes intelligenta och pålästa personer kan landa i så diametralt olika positioner. Lite naivt vill jag tro att det finns “ett rätt”, eller i alla fall ett “rätt-ish”, att det de smartaste och mest genomtänkta ståndpunkterna borde konvergera. Nu är det snarare tvärtom – det bildas läger, höger eller vänster, upp eller ner. Klimathot eller naturliga fluktuationer. Fri invandring eller ingen invandring. Julian Assange är en våldtäktsman eller han har dömts på förhand av svenska staten. Evolution eller bibeln.

Kloka, smarta, insatta personer borde väl närma sig? Ena sidan säger “A”. Andra sidan säger “B”. Första sida säger “Aha, jamen kanske lite B också. Ab typ.” Andra sidan säger, “Hmm, det är sant, men kanske snarare lite A med B:et. Typ Ba.” Och så vidare. En konvergering, där man tar in andra sidan åsikter, väger med dem, inser det vettiga och letar efter ett sätt att inkludera det.

Nu blir det snarare:
“A”
“B”
“AA!”
“BB!”
“Amen! AAAA!!!”
“Nej!!! BBBBBB!!!!!!”

Första gången jag reagerade på det var på gymnasiet. De jobbigaste personerna på skolan att prata med var MUF:are och SSU:are. Som sagt, smarta intelligenta personer – det var de få som verkligen satte sig in i politiken, läste på, förstod och tänkte till. Men samtidigt var det de mest polariserade och de var omöjliga att diskutera med. I stunden trodde jag att det handlade om att det var födda moderater och sossar, och det stämmer nog, men till stor verkar det handla om att ju mer man läser på, desto säkrare känner man sig på att man har rätt.
Och därför verkar det tyvärr bli så, att desto mer man läser på, desto mer benägen blir man att tolka fakta på ett sätt som ytterligare bekräftar det man redan anser sig veta.

Jag behöver inte ens starta Facebook – det räcker med att jag ser till mig själv. Universitetsutbildning, mängder av böcker, radioprogram, artiklar. Men när jag slår upp en artikel på Internet så kontrollerar jag snart bakgrunden – vem är avsändaren, var står avsändaren politiskt? Det är väl en person som tänker “rätt”, jag vill ju få fakta, obestridliga fakta, att den globala uppvärmningen är ett problem, att stor invandring är en utmaning men inte har lett till massvåldtäkter, att förintelsen har skett och att evolutionsteorin är den bästa vetenskapliga modell vi (för tillfället) har. Om det visar sig att artikelns avsändare har en avvikande åsikt, är jag benägen att på förhand tro att artikelns uppgifter är fel. Om jag och artikelförfattaren däremot har samma åsikter, så kommer jag tro att de citerade fakta är korrekta.

Dan Kahan bedriver intressant forskning om detta och får själv uppleva hur det han säger misstolkas. Han forskar alltså på hur vetenskaplig forskning feltolkas, men hans forskning feltolkas också. Exempelvis skrev han en artikel 2013 om samband mellan politisk övertygelse och förståelse av vetenskap. Han fann ett svagt samband mellan att stå längre till vänster på den politiska skala och att ha en bättre förståelse för vetenskap. Å andra sidan kom han fram till att personer som identifierade sig med den konservativa Tea Party-rörelsen i ungefär samma utsträckning hade högre förståelse för vetenskap. Enda slutsatsen av vikt var egentligen att med största sannolikhet kan du inte avgöra en persons politiska hemvist utifrån dess politiska övertygelse, och vice versa.

Men resultatet misstolkades brett. Som till exempel den konservativa kommentatorn Glenn Beck som menade att Kahn “found a strong correlation between science comprehension and self-identified TEA Party members“. Slutsatsen är grovt felaktig.

Men vänta nu. Jag håller ju inte med Glenn Beck. Kanske feltolkar jag därför Glenn Beck eftersom jag inte håller med honom. Jag “vet” att han har fel och därför vill jag att han skall ha feltolkat Kahns resultat. Men därför är jag inte en trovärdig bedömare av Becks artikel.

Hur frigör jag mig? Hur öppnar jag mitt sinne så att jag kan ta in och ta åt mig “de andra argumenten”? Var, när och hur skall vi lära oss det?

Eller går det inte? Är våra hjärnor bättre på att tro än på att veta?

/David Armini

 

Lurigaste spamet någonsin

…åtminstone i min inbox. Om det nu är spam.
(Jag har tagit bort min mailadress vid Username.)

Från: accounts.spotify@trustpilot.com
Ämne: ID79897222: Kontot är begränsat: Åtgärd krävs
Mail:
Hej!
Tyvärr har vår ekonomiavdelning upptäckt att det inte gick att debitera ert konto.
Order ID: 42241-qtcwu-241
Username: xxxxxx
Items bought: Spotify Premium
För att du ska kunna fortsätta använda våra tjänster utan avbrott måste du uppdatera dina faktureringsuppgifter.
* Vänligen besök denna sida för att fortsätta använda Spotify.
Hela processen tar 2-3 minuter.
Tack för din tid.
Det är tråkigt att du lämnar oss.
———————————————————————
Spotify Sweden AB. Birger Jarlsgatan 61, 10tr, 113 56 Stockholm, Sweden
VAT number: SE556786572901

Talar mot spam

  • Korrekt språk, åtminstone inte uppenbarligen automatiskt översatt.
  • Rätt adress till Spotify.
  • Korrekt organisationsnummer.
  • Länken ”Vänligen besök denna sida” ser ut så här: http://spotify-music-aqcuomgqdaut.dinamigroup.com/spotify-sv/index.php En ganska typisk konstruktion med en egen katalog för en svensk sida. Spamare brukar inte bry sig om sådant.
  • ”Vänligen besök denna sida” går till en sida som ser autentisk ut med Paypal, VISA, mm

Talar för spam, eller till och med bedrägeri

  • Avsändaren är Trustpilot. Vilket verkar konstigt – det är ett företag som håller en databas med recensioner av andra företag. Och det är en nog så legitim business, men varför skulle mailet komma från dem?
  • ”Vänligen besök denna sida” leder till en sida som inte ligger på https – och det gör väl alla som tar betalt med Paypal eller VISA?
  • ”Vänligen besök denna sida” leder till en sida på dinamigroup.com. Ett nigerianskt företag startat 2010 och som handlar med olja mm. Inget fel med nigerianska företag, men lite oväntat med en koppling med Spotify.
  • En sökning på Dinami + Spotify ger inga relevanta träffar.
  • En sökning på publika sidor på dinamigroup.com efter Spotify ger inga träffar.
  • whois på dinamigroup.com ger ingen officiell kontaktperson, personen/organisationen bakom döljs genom privacyprotect.org. Det finns absolut valida skäl till att vilja dölja vem som egentligen har registrerat, om du tex driver en regeringskritisk sida i Iran, men för ett stort företag? Nej, absolut inget skäl.
  • Till sist ett riktigt tungt skäl till att jag tror att det är bluff, bedrägeri och/eller spam: Det är flera år sedan jag hade ett aktivt Spotify-konto.

Varför så mycket tid på detta? Jo, om det är spam/bedrägeri så är det här är mycket besvärligare än vad jag någonsin tidigare sett. Normalt avslöjar man spam enkelt genom klumpiga översättningar och uppenbart fejkade avsändare eller länkar.

/David Armini

Framtidens innovatörer sitter på golvet och leker

Med förtjusning ser jag två av mina barn samarbeta för första gången på flera år. De drar sällan jämnt – av princip kan de välja en film som den andre inte vill se. Men under några minuter sitter de och diskuterar hur de skall få familjens LEGO Mindstorms att ge ifrån sig ett jamande och stanna om den krockar med en vägg.

I början på 1900-talet kom Meccano och förmodligen fick leksaken en enorm påverkan på seklets tekniska utveckling. Mängder av pojkar satt från unga år och konstruerade lyftkranar, motorer, bilar, grävskopor. I världen utanför pågick den största tekniska utveckling som världen hittills sett. I USA exploderade städer på höjden, bilen, flyget, radio, TV. Två världskrig rasade mellan födelsen av Meccano och höjden av dess popularitet – med ytterligare teknisk utveckling som tanks, hangarfartyg, raketer och jetflygplan.

Den mekaniskt inriktade ingenjörens tidsålder startade någon gång under 1800-talet, med telegraf, järnvägar, båtar av metall, motorer och telefoner. Tidsåldern blomstrade under efterkrigstiden och fortfarande har vi inte lämnat den, förmodligen kommer vi i framtiden att kunna se att det sena 1900-talet och tidiga 2000-talet var en övergångsperiod mellan det mekaniska och det digitala.

Förmodligen hänger utvecklingen samman med Meccano och liknande leksaker. En armé av barn testade och utforskade mekaniska principer när deras hjärnor var som mest mottagliga, kreativa och benägna att utvecklas. Det dessa barn lärde sig själva tog de med till fabriker och ritbord några decennier senare. Redan innan de kom till universitet för att utbilda sig till ingenjörer, hade de avverkat sina 10 000 timmar för att bli skickliga konstruktörer.

Mekaniken stagnerar nu – vi kan bygga lite högre, flyga lite fortare. Vi kan göra lite snabbare datorer och lite energisnålare bilar. Men de stora mekaniska framstegen är gjorda – det kommer inte att komma någon ny uppfinning som matchar bilen eller radion. Däremot väntar andra, stora tekniska språng, men de ligger fortfarande några decennier fram i tiden.

Dagens barn har tillgång till 2000-talets Meccano – programmering och datorer. Och inte bara det – de har leksaker som kan programmeras och styras. Första generationerna med dator på 1980-talet skaffade sig mest erfarenhet att konstruera och spela spel. Först under det senaste decenniet har det kommit gränssnitt mellan leksaker och datorer.

Om en armé av barn sätter sig med datorer och ägnar 10 000 timmar av sin barndom att programmera leksaker och annat i hemmet runt dem – då kommer vi att få se språng i den digitala utvecklingen någon gång på 2020- eller 2030-talet.

Det skall bli spännande att få se om mina barn, eller andra barn av idag, kan utveckla teknik som jag inte ens kan fantisera om.

/David Armini