I fredags strax efter 11 hade jag en skulkande sångare på Ölands norra udde.
Med kikaren på väg upp snurrade några tankar:
”Det är nog sista gången för den här våren här…”
”Undrar om jag lyft kikaren tiotusen gånger för skulkande sylvior senaste veckorna?”
”Tänk om det är en rödstrupig denna gång!”
Det varit en ärtsångare. Igen. Men en väldigt fin ärtsångare. Det är de alla.
Jag har varit tre omgångar på Ölands norra udde under april och maj i år.
Många häftiga arter har det blivit med bland annat silkeshäger, gulhuvad gulärla, korttålärka, vittrut, sommargyllingar, 3 turturduvor, 2 lundsångare, svårbedömt antal ortolansparvar, flera mindre flugsnappare, brunglada, vittrut, pungmes, gulhämplingar och många andra arter. Fint sträck av ejder, vitkindad gås och prutgås.
Tidvis är det ensamt och man behöver vara bekväm i sitt eget sällskap. Särskilt i början av april. Men även under vardagar i maj kan det vara kilometrar till närmaste skådare. Eller ens människor.
Ibland är det frustrerande också. Mycket flyger förbi i en hiskelig fart och det räcker att vara vänd åt fel håll, eller stå på andra sidan av ett träd för att missa rariteterna. Häftigaste arten, en rödfalk, var jag kanske 100 meter ifrån – utan att se den! Och fyra sommargyllingar sågs under dagarna jag var där, varav jag bara såg en – och det en hastig kik i lånad tub, på långt håll, flygande.
Tack för alla fina upplevelser och fina fågelobservationer!
Och tack till alla trevliga fågelskådare som varit med att gräva fram guldklimparna.
