Artikel i Vår Fågelvärld om Ölands norra udde

Artikel publicerad i senaste numret av Vår Fågelvärld, nummer 1 2020.

Det går att bli prenumerant, digital eller fysisk tidning, här.

Öland oktober 2019

Det blev mer än en kvarts miljon steg på öländska strandängar och dungar.

Och diken. Och holmar. Och gärdsgårdar. Och åkerkanter.

Jag har klättrat över staket flera hundra gånger, och jag har gått sträckan motsvarande Göteborg till Ängelholm och någon mil till.

Mellan uddarna har det alltid varit ensamt – det gäller att trivas i sitt eget sällskap. På uddar har jag träffat en och annan fågelskådare. En del dagar har jag inte sett en enda människa under dygnets ljusa timmar.

Artmässigt toppades dessa oktoberdagar av en brunsångare på Ölands norra udde och en praktejder på Stora Rör.

Sedan har det varit många fina fågelobservationer. Lappsparv, rödhalsad gås, svartbukig prutgås, bredstjärtad labb, tajgasångare, kungsfiskare, blåhake, dvärgbeckasin och massor, massor, massor av trastar, vitkindade gäss, prutgäss, änder, måsar, trutar, kungsfåglar, gransångare, järnsparvar.

En skulkande vattenrall i målla ute på en holme var riktigt kul. Andra skulkande fåglar som gav pulspåslag var en järnsparv, och pilfink som satte pilfinksvärldsrekordet i skulkning.

Hela tiden finns i bakhuvudet att vid nästa steg kan en mongolpiplärka flyga upp eller så kan det sitta en östlig kronsångare i busken därborta!

Men framför allt kommer hjärtat att vara varmt länge av friheten, ljuset, lugnet.

Och alla fåglar.

När jag traskar på strandängen och det enda som hörs är kacklande gäss, sitt-ande ängspiplärkor och vågskvalp – då känns det som om att det ska nog bli bra det här.

Bilden kan innehålla: hav, himmel, moln, skymning, utomhus, vatten och natur
Soluppgång Melösa
Bilden kan innehålla: växt, himmel, träd, fågel, utomhus och natur
Tajgasångare. Går inte att bli mätt på.
Bilden kan innehålla: himmel, träd, utomhus och natur
Regenten över strandängen. Havsörn Melösa.
Bilden kan innehålla: växt, fågel, träd och utomhus
Rödhake Ventlinge.
Bilden kan innehålla: himmel, fågel och utomhus
Blåhök vid Segerstads fyr
Bilden kan innehålla: växt, fågel, himmel, träd, utomhus och natur
Varfågel på kungsfågeljakt.
Bilden kan innehålla: himmel, hav, moln, utomhus, natur och vatten
Soluppgång och vitkindade gäss. Näsby.

Fågelskådning som problemlösning

En av många roliga saker med fågelskådning är problemlösning.

I morse trampade jag omkring i mållorna öster om norra Lunden på Öland. Det var inte supermycket fågel längs stranden, men det kändes ändå spännande. Det har ju varit rara sångare och törnskator här och där, och under morgonen kom det en och annan kungsfågel och gransångare in från havet som damp ned precis vid mina fötter.

Så flög en fågel upp bara decimeter framför mig, flög tre, fyra meter och var borta. Av den första glimten kunde det ha varit vad som helst – jag närmast förväntade mig en pilfink, men trots att jag sett exakt var den landade hittade jag den inte igen.

Men jag tog ett varv till, och ett till och först på tredje försöket flög den upp igen – från stället där den landade första gången. Den här gången flög den fem, sex meter och var borta igen. Glimten var så kort att jag bara fick en känsla av något som var helbrunt, och tankarna gick till rörsångare.

Precis samma scenario upprepades under följande kanske 30 minuter tre eller fyra gånger: Kort flygtur, dyker ned i målla, borta i tio minuter, flyger plötsligt upp från stället där den försvann. Vid det här laget började det kännas spännande. Det var uppenbart något som skulkade hårt, men de kort glimtar jag fått var i princip bara av en liten och helbrun varelse. Den dök så fort, att jag aldrig hann se den i kikaren. Allt försvårades också av att den var så svår att stöta och inte heller gick att locka fram.

Jag är lite kluven till att släpa med mig kamera. Det är en pryl till att kånka på, den (min) är alltid felinställd och bilderna (igen mina, andra tar ju sjuk snygga foton) blir alltid kassa.

Samtidigt är det himla käckt ibland. Som med en fågel som är uppe under några sekunder åt gången – kameran är faktiskt snabbare än ögat.

Vid det här laget hade jag lite känsla för hur den flög så jag ställde in manuell fokus på cirka tre meter och trampade på.

Nästa gång den flög upp sköt jag bokstavligt från höften.

Och lyckades få den på den på tre bilder!

Nu blev det riktigt spännande!

För på en av bilderna gick det att ana en övergump som drog åt en rosttonad nyans och kanske med fläckar. Stämde min känsla att det var en sångare så verkade det högintressant.

Nytt försök. Tid till nästa bild blev åtta minuter, så det var så lång tid det tog innan den flög upp igen. Jag fick iväg nya höftskott, men nu gjorde den något nytt. Dels flög den nästan tio meter, dessutom i en kringgående rörelse, hade jag valt kikaren så hade jag hunnit bestämma den. Dels landade den i en liten och låg målla på stranden.

Vilket var toppen – den busken kunde den omöjligt smita från.

Men då kom nästa bryderi. Skulle jag vänta ut den där. Eller skulle jag lägga mig i sanden och försöka spana in i mållan. Eller skulle jag titta på bilderna i kameran.

Plan 2 och 3 hade nackdelen att jag skulle tappa delar av busken ur sikte.

Efter lite hjärnbråkning höll jag upp kameradisplayen framför mig, så att jag samtidigt såg buskens alla kanter.

Redan andra bilden jag bläddrade fram såg jag att nu skulle jag lösa det. Hela fågeln i fokus, skapligt skarpt … olidlig spänning … zooma in … dramatiska trummor … hålla andan …

Och en järnsparv. Utan tvekan.

Ett litet sting av besvikelse. Det hade varit så kul om …

Men framför allt en varm våg av tillfredställelse att ha ställts inför ett klurigt problem och systematiskt arbetat fram en lösning.

Made my day!

/David Armini

Artikel i Vår Fågelvärld

Artikel publicerad i senaste numret av Vår Fågelvärld, nummer 4 2019.

Det går att bli prenumerant, digital eller fysisk tidning, här.

Artikel i Fåglar på Västkusten om bestämning av måsar

Artikel publicerad i senaste numret av Fåglar på Västkusten, nummer 3 2019.

Här går det att bli medlem och prenumerant på tidningen.

Artikel i Roadrunner

Artikel publicerad i senaste numret av Roadrunner, nummer 2 2019.

Här går det att bli prenumerant och medlem.

Ölands norra udde maj 2019

I fredags strax efter 11 hade jag en skulkande sångare på Ölands norra udde.
Med kikaren på väg upp snurrade några tankar:
“Det är nog sista gången för den här våren här…”
”Undrar om jag lyft kikaren tiotusen gånger för skulkande sylvior senaste veckorna?”
”Tänk om det är en rödstrupig denna gång!”
Det varit en ärtsångare. Igen. Men en väldigt fin ärtsångare. Det är de alla.

Jag har varit tre omgångar på Ölands norra udde under april och maj i år.
Många häftiga arter har det blivit med bland annat silkeshäger, gulhuvad gulärla, korttålärka, vittrut, sommargyllingar, 3 turturduvor, 2 lundsångare, svårbedömt antal ortolansparvar, flera mindre flugsnappare, brunglada, vittrut, pungmes, gulhämplingar och många andra arter. Fint sträck av ejder, vitkindad gås och prutgås.

Tidvis är det ensamt och man behöver vara bekväm i sitt eget sällskap. Särskilt i början av april. Men även under vardagar i maj kan det vara kilometrar till närmaste skådare. Eller ens människor.

Ibland är det frustrerande också. Mycket flyger förbi i en hiskelig fart och det räcker att vara vänd åt fel håll, eller stå på andra sidan av ett träd för att missa rariteterna. Häftigaste arten, en rödfalk, var jag kanske 100 meter ifrån – utan att se den! Och fyra sommargyllingar sågs under dagarna jag var där, varav jag bara såg en – och det en hastig kik i lånad tub, på långt håll, flygande.

Tack för alla fina upplevelser och fina fågelobservationer!
Och tack till alla trevliga fågelskådare som varit med att gräva fram guldklimparna.

Bilden kan innehålla: himmel, moln, utomhus, natur och vatten
Långe Erik
Bilden kan innehålla: en eller flera personer, personer som står, träd, gräs, barn, skor, himmel, utomhus och natur
Organiserat letande av dubbelbeckasin
Bilden kan innehålla: fågel, gräs, utomhus och natur
Gulhuvad gulärla 9 maj
Bilden kan innehålla: fågel, utomhus och vatten
Vittrut 25 maj
Bilden kan innehålla: växt, skor, utomhus och natur
Ortolansparv 6 maj
Bilden kan innehålla: himmel, växt, träd, utomhus och natur
Turturduva 19 maj
Bilden kan innehålla: himmel, hav, moln, växt, träd, utomhus, natur och vatten
Långe Erik 20 maj

Artikel om hur havsfåglar flyger

Artikel publicerad i senaste numret av Fåglar på Västkusten, nummer 3 2018.

Här går det att bli medlem och prenumerant på tidningen.

/David Armini

 

 

Artikel om Zello

En artikel om Zello publicerad i Fåglar på Västkusten nummer 3/2018.

Det går att prenumerera på tidningen här.

 

/David Armini

Dags att kvotera in kvinnor till fågelskådareliten

De flesta personer som känner mig vet att jag tittar på fåglar – både ofta och gärna. Samma personer vet att jag – nästan lika ofta och gärna – berättar historier från fågelskådningen. Själva fåglarna och deras liv är i sig outtömliga ämnen – ekologi, flyttmönster, ovanliga fåglar, resor…

Väl så ofta pratar jag om fågelskådandet som företeelse, och om själva fågelskådarna. Hur det kan motivera att gå upp kl 3 en lördagsmorgon, eller sitta flera timmar i en bil, för bara chansen att få se något bokstavligt talat flyktigt. Eller varför utfärden går till ett reningsverk på Mallorca, när det kunde gått till en badstrand eller en vacker naturupplevelse.

Bland historierna som skapar störst förvåning är att det finns en rapportkommitté (rk): Om du anser dig sett en ovanlig fågel, så ska du fylla i en blankett där du bland annat ska berätta vilken kikare du använt, hur högt fågeln flög, om du var ensam och hur länge du tittat på fåglar.
Blanketten ska sedan behandlas av en regional rapportkommitté (rrk), för att sedan, om fågeln är väldigt ovanlig, behandlas även av den rikstäckande rapportkommittén. Tillspetsat avgör sedan rk eller rrk om du har sett fågeln eller inte. Formellt heter det att de avgör om dokumentationen är tillräcklig för att godkänna att observationen publiceras och räknas till officiell statistik, men innebörden är ändå att kommittén bestämmer om du sett pippin ifråga eller inte.

Nästa hakan i golvet är att svenska rk aldrig haft en kvinnlig medlem. Aldrig. Noll kvinnor. Andelen kvinnor är lägre än i Svenska Akademien. Lägre än i riksdag, regering och även de mest mansdominerade storbolagsstyrelserna. För till skillnad från dessa så är andelen kvinnor i rk – ja låt mig upprepa det – noll. Noll procent. Noll kvinnor. Inte en enda kvinna sitter i rk.
Eller har suttit där. 35 personer har varit ledamot i rk sedan starten, men inte en enda kvinna.
Inte en enda.

Och så kommer ytterligare ett fakta som får de flesta icke-skådare att tappa haka: I tider med #metoo, då det för de flesta är självklart att försöka få upp andelen kvinnor i bolagsstyrelser, regering, riksdag – så förs ingen diskussion om varför det aldrig suttit en kvinna i rk. Det förekommer diskussioner om hur fågelskådningen ska populariseras annat än bland medelålders män, men undertecknad har åtminstone aldrig hört någon diskutera varför det förhåller sig på detta sätt.

Kanske beror det på att det finns en till synes enkel förklaring som samtidigt är pinsam om den stämmer: Att kvinnor är mindre skickliga fågelskådare.
Fågelböcker skrivs nästan uteslutande av män. Artiklar om svårbestämda fågelarter likaså. De som syns i diskussionsgrupper på Facebook om fåglar som vållat bekymmer kring bestämning är så gott som bara män. Ovanliga arter hittas oftare av män än kvinnor. Och så vidare.
Så om män är skickligare fågelskådare än kvinnor, så faller det sig naturligt att där landets skickligaste fågelskådare behövs, i den nationella rapportkommittén, så är det bara män och kommer så att förbli under lång tid. Men vi talar inte gärna högt om det, för även om det nu måste vara på det viset så är det ju faktiskt lite pinsamt.

Eller?
Är det verkligen hela förklaringen?

Lite förenklat menar motståndare till kvotering till regering eller bolagsstyrelser, att det ska vara meritbaserat. Ingen vill väl få sitt uppdrag på andra grunder än att vara bäst lämpad för det? Jag gissar att rk resonerar så när man (sic!) endast väljer in män som nya ledamöter.

Också förenklat menar anhängarna av kvotering, att vad som avses med meriter är påverkat av dem som redan sitter i respektive ledning eller kommitté. Med övre medelålders vita män, med likartade erfarenheter, utbildning, bakgrund och nätverk, så kommer dessa män att fortsätta göra likartade val och prioriteringar.
Om istället sammansättningen ändras, så kommer på sikt själva definitionen av vad som anses vara meriterande att utvecklas.
Kvoteringsförespråkare kan också anföra värdet av signalpolitik – vi visar att vi vill ha en balans vad gäller kön och genus och tror att det på lång sikt kommer att gynna verksamheten.

Vad skulle hända vid kvotering av platserna till rk? På lång och kort sikt.

Reflektera samtidigt över några av problemen som finns förknippat med fågelskådning idag, i synnerhet kopplat till rariteter:

Hur ska vi kunna bestämma dem?
På senare tid har flera taxa splittats upp i arter, som nästan inte är möjliga att skilja åt vid fältobservationer, som rödsångarna och gulnäbbade liror. Detta ses av många som ett problem: Det är en ovanlig fågel, men den går inte att räkna, eftersom vi inte kan veta säkert vilken av flera ovanliga fåglar det är.

En fjäder välter stora lass
Ett annat exempel är den upprördhet som spreds sig i breda skådarled när en azurmes på Öland hösten 2016 ansågs ha för mycket blåmes i sig, för att kunna räknas på krysslistorna – några fjädrar på den lilla mesen var för blåa.

Definitionen av art
Bägge ovanstående är kopplade till det mänskliga (?), maskulina (?) behovet att kategorisera, klassificera och etikettera. Fågel A är en azurmes. Fågel B är en blåmes. Enkelt. Binärt. Manligt?
Samtidigt är fåglar varken enkla eller binära. “Art” är ett begrepp uppfunnet av människan som ganska ofta och ganska pricksäkert kan sätta en etikett på ganska många fågelindivider, med ganska hög säkerhet.

Prestige, prestige, prestige…
Ett annat, och utbrett problem är prestigen: Det finns en utbredd oro att få stämpeln “stringare”, vilket är någon som omedvetet eller medvetet gör felaktiga artbestämningar. Det hackas på felaktiga bestämningar – både i fält och på forum. Skådare vågar inte ifrågasätta bestämningar gjorda av auktoriteter. Och skådare vågar inte larma eller ropa ut ovanliga fåglar – för att undvika att framstå som okunniga.

Med kvinnor i rk kommer förstås inte ovanstående att automatiskt förenklas, men jag menar att med en mer heterogent sammansatt rapportkommitté så ökar chansen att finna lösningar.
Heterogent sammansatta grupper av människor är bättre på att utveckla och hitta nyskapande lösningar, “outside of the box”.
rk är har historiskt varit sammansatt av en extremt homogen grupp personer och sådana grupper tenderar att i högre grad fortsätta i samma hjulspår.

/David Armini