Jag gillar inte Bamse 3 – Bamse som knarkbaron

Med anledning av föregående inlägg om Bamse, vill jag dela med mig en alternativ tolkning av världen runt Bamse. Vissa berättare av barnhistorier har stora djup av spännande tolkningsmöjligheter och mästarinnan är Astrid Lindgren.

Ta Bröderna Lejonhjärta: Skorpan och Jonathan väver en fantasivärld för att göra verkligheten lättare att stå ut med. Jonathan vet att han skall dö och för att göra smärtan mer hanterlig honom och hans lillebror svävar de iväg i en gripande fantasi.

Eller Pippi Långstrump: Pippi är ett maskrosbarn, en överlevare, där mamman dött och pappan har stuckit. Hon vinner popularitet hos grannbarnen genom sina (bildliga snarare en fysiska) övermänskliga krafter att klara sig trots sina usla förutsättningar. Fantasierna om pengarna, styrkan och pappan som kung på en Söderhavsön är lätt att tolka som symboler för en stark flicka som formar världen runt om sig, så att den blir lättare att stå ut med. I stället för att älta sin olycka att behöva sköta sig själv när föräldrarna försvunnit, vänder hon världen så att hon är rik och oövervinnerligt stark. Vill man ta det ett steg till så är Lilla gubben, just det – Lilla gubben, hennes lillebror. Självklart kan hon lyfta honom.

Bamse däremot, är sannolikt ämnad som en rak berättelse – precis som Fantomen eller andra berättelser om superhjältar. Till skillnad från Lindgrens berättelser, finns inte mycket att tolka i historier om Spindelmannen, Fantomen eller Bamse: Den goda sidan får kämpa, men eftersom den är starkast vinner den alltid till slut.

Det intressanta är att Bamse ändå låter sig tolkas. Naivt framställs Bamse som den som självklart har rätt. Han vill ju bara väl, alla gillar honom och han använder bara sina övermänskliga krafter till gott. Och det vore inga problem om det inte vore för det där med de övermänskliga krafterna.

Och alla gillar hon inte alls. Vargarna och Krösus Sork och piraterna – de gillar inte Bamse. Men det är ju för att de är elaka? Men glöm nu inte att Bamse är den starkaste, med våld bestämmer han, han tvingar Krösus och Vargarna och piraterna att gör som han vill: Genom sin övermäktiga styrka har Bamse tolkningsföreträdet. Han skriver historien och bestämmer vad som är rätt och vad som är fel.

Välj i stället att skriva berättelsen ur Krösus perspektiv: Bamse är kriminell och hotar samhällets grundvalar. Krösus representerar det etablerade samhället som hotas av den organiserade brottsligheten, där Bamse, Skalman och Farmor driver en drogring. De utlovar oändliga krafter till den som köper ”dunderhonungen” och slår ned hårt på konkurrerande ligor som Vargarna och piraterna. Och framför allt slår de hårt mot företagaren Krösus när denne vill bekämpa brottsligheten.

Läs gärna Bamse med dina barn, men inte för att han är snäll. Övermäktigt stark och snäll – nej, det är två begrepp som aldrig kunnat samsas. Tvärtom är det en varningsklocka om att du lever i en diktatur.

/David Armini

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *