Eller en av de stora utmaningarna. Klimatet, global nedsmutsning, eventuell omställning till nytt ekonomiskt system, omställning till global välfärd. Hur långt räcker resurserna på jorden – måste vi övergå till ett mer cirkulärt konsumtionsmönster? Det finns många problem som med rätta tävlar om titeln Den Stora Utmaningen.
Utmaningen att ställa om majoriteten av världens arbetskraft från okvalificerat, tråkigt arbete till kvalificerat, men minst lika tråkigt arbete, kanske inte ens kan konkurrera ut klimatet eller ekonomin som mänsklighetens viktigaste fråga, men likväl är det ett gigantiskt problem som vi redan hamnat i och som bara kommer att bli värre. Riktigt oroande är hur lite frågan tas upp och att få, om ens några initiativ finns för att hantera den.
Situationen vi är på väg mot, är att vi behöver enorma och högkvalificerade arbetsstyrkor som utvecklar mediciner, appar och automatiserande robotar. För jobb inom läkemedelsindustrin kan det krävas en doktorsutbildning – bara för att bli en liten, liten del av en enorm apparat att ta fram en ny medicin. När denne person satt i skolbänken hade hen kanske en dröm om att bli en Louis Pasteur, men blev i själva verket en kugge av 10 000 människor inblandade i att en vanlig huvudvärkstablett skall tas upp några minuter snabbare. Eller en programmerare som valde banan för att bli en ny Mark Zuckerberg, men i stället får sitta och designa knappar till ett ekonomisystem.
Det finns flera sätt att tackla problemet.
Utbilda fler och utbilda tidigare
Detta är förmodligen den enklaste vägen framåt, trots att den är så svår och komplicerad. Samhället behöver ”bara” ställa om utbildningssystemet så att större andel av befolkningen får kvalificerad utbildning. Detta sker och har redan i hög grad skett, men det leder till följdproblem:
Motivera från tidig ålder
Ett av problemen är att med utbildning kommer förväntan om roligt arbete.
Ta en titt på arbetsstyrkan som fysisk byggde flygplanen, bilarna, tågen, skyskraporna under en stor del av 1900-talet. Miljoner människor som utförde tunga, tråkiga och ibland farliga arbeten. Många av dessa personer hade förmodligen med glädje bytt mot ett högre avlönat skrivbordsarbete – även om det inneburit lika liten rätt att bestämma.
Men ge nu dessa personers barn en solid utbildning. Kommer de barnen att vara lika nöjda med tråkiga arbeten? Nej, ambitionen kommer att vara högre.
Det som behöver ske är alltså att ge hög utbildning, men samtidigt motivation att utföra tråkiga arbetsuppgifter.
Gör jobben mer stimulerande
Kan labbråttan få mer intressanta arbetsuppgifter – involveras mer i det övergripande arbetet? Eller kan dussinprogrammeraren som har till uppgift att ägna en årsarbetstid åt rätt blänk på en fotboll i FIFA 2020 bli mer delaktig i hela spelets utveckling?
Så arbetar många företag redan idag, men åtminstone jag är rädd att det är konstgjord andning. Det kan nog förbättra situationen här och där, men täcker inte för att motverka en brist på miljontals programmerare.
Gör jobben enklare
Kan det gå att göra kvalificerat arbetet så enkelt att det inte krävs lång utbildning och hög kvalifikation? Spontant verkar det osannolikt, nästan självmotsägande.
Omställning till tjänsteekonomi
Enkelt uttryckt delar vi upp samhället i en högkvalificerad del som tjänar så pass bra att de kan anställa den okvalificerade andra delen att sköta matlagning och städning och andra tjänster.
Behöver vi arbeta så mycket?
Nu blir det intressant. Men med så stora implikationer på ekonomin och samhället i stort att vi trillar ur omfånget av denna artikel. Om vi omdefinierar syftet och motivationen med arbetet, gör vi så genomgripande förändringar att problemet att motivera personer till lång utbildning och kvalificerat arbete verkligen blir sekundär.
/David Armini