Det blev mer än en kvarts miljon steg på öländska strandängar och dungar.
Och diken. Och holmar. Och gärdsgårdar. Och åkerkanter.
Jag har klättrat över staket flera hundra gånger, och jag har gått sträckan motsvarande Göteborg till Ängelholm och någon mil till.
Mellan uddarna har det alltid varit ensamt – det gäller att trivas i sitt eget sällskap. På uddar har jag träffat en och annan fågelskådare. En del dagar har jag inte sett en enda människa under dygnets ljusa timmar.
Artmässigt toppades dessa oktoberdagar av en brunsångare på Ölands norra udde och en praktejder på Stora Rör.
Sedan har det varit många fina fågelobservationer. Lappsparv, rödhalsad gås, svartbukig prutgås, bredstjärtad labb, tajgasångare, kungsfiskare, blåhake, dvärgbeckasin och massor, massor, massor av trastar, vitkindade gäss, prutgäss, änder, måsar, trutar, kungsfåglar, gransångare, järnsparvar.
En skulkande vattenrall i målla ute på en holme var riktigt kul. Andra skulkande fåglar som gav pulspåslag var en järnsparv, och pilfink som satte pilfinksvärldsrekordet i skulkning.
Hela tiden finns i bakhuvudet att vid nästa steg kan en mongolpiplärka flyga upp eller så kan det sitta en östlig kronsångare i busken därborta!
Men framför allt kommer hjärtat att vara varmt länge av friheten, ljuset, lugnet.
Och alla fåglar.
När jag traskar på strandängen och det enda som hörs är kacklande gäss, sitt-ande ängspiplärkor och vågskvalp – då känns det som om att det ska nog bli bra det här.
Soluppgång MelösaTajgasångare. Går inte att bli mätt på.Regenten över strandängen. Havsörn Melösa.Rödhake Ventlinge.Blåhök vid Segerstads fyrVarfågel på kungsfågeljakt.Soluppgång och vitkindade gäss. Näsby.
En av många roliga saker med fågelskådning är problemlösning.
I morse trampade jag omkring i mållorna öster om norra Lunden på Öland. Det var inte supermycket fågel längs stranden, men det kändes ändå spännande. Det har ju varit rara sångare och törnskator här och där, och under morgonen kom det en och annan kungsfågel och gransångare in från havet som damp ned precis vid mina fötter.
Så flög en fågel upp bara decimeter framför mig, flög tre, fyra meter och var borta. Av den första glimten kunde det ha varit vad som helst – jag närmast förväntade mig en pilfink, men trots att jag sett exakt var den landade hittade jag den inte igen.
Men jag tog ett varv till, och ett till och först på tredje försöket flög den upp igen – från stället där den landade första gången. Den här gången flög den fem, sex meter och var borta igen. Glimten var så kort att jag bara fick en känsla av något som var helbrunt, och tankarna gick till rörsångare.
Precis samma scenario upprepades under följande kanske 30 minuter tre eller fyra gånger: Kort flygtur, dyker ned i målla, borta i tio minuter, flyger plötsligt upp från stället där den försvann. Vid det här laget började det kännas spännande. Det var uppenbart något som skulkade hårt, men de kort glimtar jag fått var i princip bara av en liten och helbrun varelse. Den dök så fort, att jag aldrig hann se den i kikaren. Allt försvårades också av att den var så svår att stöta och inte heller gick att locka fram.
Jag är lite kluven till att släpa med mig kamera. Det är en pryl till att kånka på, den (min) är alltid felinställd och bilderna (igen mina, andra tar ju sjuk snygga foton) blir alltid kassa.
Samtidigt är det himla käckt ibland. Som med en fågel som är uppe under några sekunder åt gången – kameran är faktiskt snabbare än ögat.
Vid det här laget hade jag lite känsla för hur den flög så jag ställde in manuell fokus på cirka tre meter och trampade på.
Nästa gång den flög upp sköt jag bokstavligt från höften.
Och lyckades få den på den på tre bilder!
Nu blev det riktigt spännande!
För på en av bilderna gick det att ana en övergump som drog åt en rosttonad nyans och kanske med fläckar. Stämde min känsla att det var en sångare så verkade det högintressant.
Nytt försök. Tid till nästa bild blev åtta minuter, så det var så lång tid det tog innan den flög upp igen. Jag fick iväg nya höftskott, men nu gjorde den något nytt. Dels flög den nästan tio meter, dessutom i en kringgående rörelse, hade jag valt kikaren så hade jag hunnit bestämma den. Dels landade den i en liten och låg målla på stranden.
Vilket var toppen – den busken kunde den omöjligt smita från.
Men då kom nästa bryderi. Skulle jag vänta ut den där. Eller skulle jag lägga mig i sanden och försöka spana in i mållan. Eller skulle jag titta på bilderna i kameran.
Plan 2 och 3 hade nackdelen att jag skulle tappa delar av busken ur sikte.
Efter lite hjärnbråkning höll jag upp kameradisplayen framför mig, så att jag samtidigt såg buskens alla kanter.
Redan andra bilden jag bläddrade fram såg jag att nu skulle jag lösa det. Hela fågeln i fokus, skapligt skarpt … olidlig spänning … zooma in … dramatiska trummor … hålla andan …
Och en järnsparv. Utan tvekan.
Ett litet sting av besvikelse. Det hade varit så kul om …
Men framför allt en varm våg av tillfredställelse att ha ställts inför ett klurigt problem och systematiskt arbetat fram en lösning.
Föregående post handlade om att ta bilen eller åka kollektivt mellan Frölunda Torg och Nordstan. Det är optimala förutsättningar för kollektivtrafiken – mellan två stora hubbar och inom en zon.
Gör det bara lite svårare – låt resan starta i Rävekärr i Mölndal. Det är fortfarande centralt, runt 9 kilometer till Brunnsparken. Låt oss använda samma bilar för exemplet.
Låt oss titta på samma tre fall som i föregående post:
1) 1 vuxen, kort ärende lunchtid. Tull är 9 kronor per passage, men eftersom återresan är inom en timme så blir det bara en kostnad. Ärendet är så kort att det går att stå på en tiominutersparkering.
2) 2 vuxna, vardagskväll kl 19, stannar 2 timmar. Ingen biltull och gratis parkering. Stannar så kort att det går att resa på samma biljett.
3) 2 vuxna, 3 barn, söndag, stannar 4 timmar. Ingen biltull och gratis parkering. Stannar så länge att två biljetter måste köpas till alla.
Vi får då följande kostnader (i fallet kollektivtrafik sker betalning med app, om kontoladdning används blir priset högre):
Fall
Leaf
XC90
Kollektiv
1
12,8
25,8
40
2
3,8
16,8
80
3
3,8
16,8
340
Något skaver med dessa siffror. Normalfallet borde väl ändå vara att det inte ska vara dyrare att åka kollektivt? I många fall blir det tvärtom billigare att ta bilen.
Till och med en ensam person kan ofta göra en ekonomisk vinst att ta SUV:en till stan i stället för att åka kollektivt.
Höga priser på drivmedel är ett vanligt samtalsämne i medelklassen. ”Det har blivit orimligt dyrt att köra bil.”
I många fall är det emellertid dyrare att åka kollektivt. I Göteborg kan det lätt bli tio gånger så dyrt att ta bussen för en barnfamilj. Även medräknat vägtullar och parkeringsavgift.
Nedan följer några exempel på reskostnader. Exemplen är resor från Frölunda Torg till Brunnsparken (kollektivt) eller Nordstans garage (bil). Bilarna i exemplet är en framhjulsdriven diesel XC90, och Nissan Leaf.
Observera att inte kostnad för försäkring, värdeminskning, skatt och underhåll av bilarna är medtaget i dessa beräkningar. På ett sätt blir det missvisande – dessa kostnader ingår i bilägandet. Å andra sidan tror jag, som bilägare, att kostnaden för stunden är drivmedelskostnaden. Om jag väger mellan att ta bilen eller åka buss av kostnadsskäl, så jämför åtminstone jag biljettpris med pris per mil för drivmedel.
Kostnader för parkering är hämtade här, och kostnader för biltullar är hämtade här.
1) 1 vuxen, kort ärende lunchtid. Tull är 9 kronor per passage, men eftersom återresan är inom en timme så blir det bara en kostnad. Ärendet är så kort att det går att stå på en tiominutersparkering.
2) 2 vuxna, vardagskväll kl 19, stannar 2 timmar. Ingen biltull och gratis parkering. Stannar så kort att det går att resa på samma biljett.
3) 2 vuxna, 3 barn, söndag, stannar 4 timmar. Ingen biltull och gratis parkering. Stannar så länge att två biljetter måste köpas till alla.
De tre fallen ger följande kostnader (i fallet kollektivtrafik sker betalning med app, om kontoladdning används blir priset högre):
Fall
Leaf
XC90
Kollektiv
1
13,8
30,3
28
2
4,8
21,3
56
3
4,8
21,3
238
Det finns tillfällen när det blir billigare att ställa SUV:en och ta bussen till stan.
Men att åka kollektivt en hel familj till stan är riktigt dyrt!
Det saknas en strikt definition av masskjutning, men en vanlig och intuitiv definition är att minst fyra personer skjuts vid ett tillfälle, ej räknat gärningsmannen/-männen. Det räknas som masskjutning vare sig personer dör eller överlever.
Så vitt jag vet har det efter andra världskriget förekommit två masskjutningar i Sverige:
Mattias Flink som i juni 1994 sköt ihjäl 7 personer och skadade 3.
Tommy Zethraeus som i december 1994 sköt ihjäl 4 personer och skadade 20.
Hur hade det sett ut om det skedde lika många masskjutningar i Sverige som i USA, räknat per capita? Låt oss titta på 2018 och vi gör en enkel jämförelse i direkt proportionalitet till befolkningen.
2018 skedde 426 masskjutningar i USA enligt Mass Shooting Tracker. Om vi använder strikt proportionalitet får vi följande tabell vid översättning till svenska förhållanden.
USA
Sverige
Antal
426
13
Offer
2 077
64
Skadade
1 549
48
Dödade
528
16
Om vi går vidare och tittar på de tre storstadsregionerna i Sverige så får vi siffrorna i följande tabell.
I Sverige skedde 306 skjutning under 2018. I USA skedde samma år 57 406 skjutningar.
USA
Sverige
Antal
57 406
306
Offer
43 010
180
Skadade
28 232
135
Dödade
14 778
45
Hur ser det ut om de amerikanska siffrorna per capita översätts till Sverige? Om vi använder strikt proportionalitet, så får vi räkna om enligt följande tabell.
Om skjutningar skedde i samma omfattning i Sverige som i USA skulle förhållandena vara enligt följande tabell.
Sverige
Stockholm
Göteborg
Malmö
Antal
1 781
413
182
128
Offer
1 334
310
136
96
Skadade
876
203
89
63
Dödade
458
106
47
33
Nästan fem skjutningar om dagen skulle ske och mer än en person per dag skull skjutas till döds. I Göteborg skulle en skjutning ske prick varannan dag och knappt en person per vecka skulle skjutas till döds.
I fredags strax efter 11 hade jag en skulkande sångare på Ölands norra udde. Med kikaren på väg upp snurrade några tankar: ”Det är nog sista gången för den här våren här…” ”Undrar om jag lyft kikaren tiotusen gånger för skulkande sylvior senaste veckorna?” ”Tänk om det är en rödstrupig denna gång!” Det varit en ärtsångare. Igen. Men en väldigt fin ärtsångare. Det är de alla.
Jag har varit tre omgångar på Ölands norra udde under april och maj i år. Många häftiga arter har det blivit med bland annat silkeshäger, gulhuvad gulärla, korttålärka, vittrut, sommargyllingar, 3 turturduvor, 2 lundsångare, svårbedömt antal ortolansparvar, flera mindre flugsnappare, brunglada, vittrut, pungmes, gulhämplingar och många andra arter. Fint sträck av ejder, vitkindad gås och prutgås.
Tidvis är det ensamt och man behöver vara bekväm i sitt eget sällskap. Särskilt i början av april. Men även under vardagar i maj kan det vara kilometrar till närmaste skådare. Eller ens människor.
Ibland är det frustrerande också. Mycket flyger förbi i en hiskelig fart och det räcker att vara vänd åt fel håll, eller stå på andra sidan av ett träd för att missa rariteterna. Häftigaste arten, en rödfalk, var jag kanske 100 meter ifrån – utan att se den! Och fyra sommargyllingar sågs under dagarna jag var där, varav jag bara såg en – och det en hastig kik i lånad tub, på långt håll, flygande.
Tack för alla fina upplevelser och fina fågelobservationer! Och tack till alla trevliga fågelskådare som varit med att gräva fram guldklimparna.
Långe ErikOrganiserat letande av dubbelbeckasinGulhuvad gulärla 9 majVittrut 25 majOrtolansparv 6 majTurturduva 19 majLånge Erik 20 maj
