Makode Linde och Lars Vilks: Att flytta en diskussion från orsak till symptom

Det är för enkelt att säga att “nästa steg är väl att göra konst av en Hitler-hälsning”.

Ändå kan jag inte sätta fingret på vad i Makode Lindes och Lars Vilks konstnärskap som ger mig avsmak. Fortfarande är jag beredd att försvara dem, och deras konst. Fortfarande tycker jag att de kommer med intressanta infall och reflektioner. Inte minst är jag beredd att skriva under på att just känslan av avsmak kan vara ett tecken på god eller viktig konst. Åtminstone konst som hittat ett berättigande. Om en skall våga sig på att hävda att en del konst saknar berättigande.

Ändå gnager en känsla av att jag hade föredragit att slippa rondellhunden och Painful Cake. Både Linde och Vilks rör sig förstås kring frågor som är angelägna: Vad är konst? Vad är politik? Vad får en säga? Vad får en säga i yttrandefrihetens namn? Vad är rasism? Vad är fördomar? Hur mycket skall en världsreligion tåla? Och uppenbart lyckas de få mycket uppmärksamhet till dessa viktiga frågor.

Eller lyckas de verkligen med det? Lyckas de öppna en debatt som för diskussionen framåt, eller handlar debatten mest om dem som personer, om Vilks är islamofob och om Linde är rasist? Jag vill med bestämdhet hävda att varkendera är fallet, att bägge har en sympatisk människosyn och patos, även om de ibland verkar göra sitt bästa för att framstå som motsatsen.

Och lika lätt som det är att anklaga Vilks och Linde för effektsökeri och ett unket behov av uppmärksamhet, lika lätt är det att förutsäga den torftiga debatt som följer varje gång någon av dem når dagstidningarnas förstasidor eller Aktuellt. Ofrånkomligen kommer samma argument att tuggas om: Yttrandefrihet och kränkning av en religion respektive färgade. Det är som att tvingas se om en tv-serie för femte gången – till det en tv-serie som man inte ens gillade vid första visningen.

Dessa bägge konstnärer är bra på att skapa debatt och reaktioner, men jag hävdar att de misslyckas med att bidra till en intressant debatt. I stället för att skapa en arena för en intressant och konstruktiv diskussion, skapar de en situation med pajkastning och ordkrig. Dessutom kastas pajer och ord på och kring symptom, snarare än orsaker.

Kanske behövs de som en nagel i ögat på de politiskt korrekta kulturrelativisterna, men jag menar att vi snabbare och lättare når ett samhälle med mer tolerans, öppenhet och ömsesidigt värnande om varandra utan Painful Cake och rondellhundar.

Jag kommer att försvara att de får kasta sina pajer om de nu tycker det är viktigt, men jag tycker att det är onödigt och omoget. Bara för att Linde och Vilks lyckas göra att tredje part känner sig kränkt, ledsen, arg så betyder det inte att de har skapat betydelsefull konst.

/David Armini

Ett nytt ord till svenska: Introduktion av “ochler”

“Hen” är bland det bästa som hänt det svenska språket på senare år.

Det må vara en viktig justering av språket ur jämställdhetssynvinkel, men bäst gillar jag det för att det rent praktiskt löste problemet att välja mellan “hon”, “han”, “hon/han”, “han eller hon”, etc.

Det finns en sådan situation som inträffar för mig fortfarande då jag skriver, nämligen “och/eller”. “Ska vi gå på bio och/eller Universeum idag?”

Lösningen att skriva “och/eller” känns klumpig och ful och jag önskar ett enda ord som är ett “inkluderande eller”, därav introduktion av “ochler”.

Nu är inte “ochler” ett estetiskt tilltalande ord, varken i skrift eller tal. Själv associerar jag närmast till orcher i Sagan om Ringen.

Alternativ vore exempelvis att låta “xeller” vara exklusivt eller, alltså den nuvarande definitionen av eller, medan “eller” fick betyda och/eller.

Ska vi se på Downton xeller Walking Dead i kväll?

Detta får sjunka in.

/David Armini

 

Lösningen

Det är enkelt. Faktiskt och fantastiskt enkelt.

Flyktingfrågan är större än den enskilda kommunen eller ens det enskilda landet. Självklart är det en fråga på EU-nivå.

Och visst talas det om flyktingkrisen inom EU: Kvoter och att alla länder behöver ta sitt ansvar. Bra, men det är svårt att tvinga någon att ta ansvar.

Låt i stället alla länder inom EU bidra ekonomiskt och betala sedan de länder som tar emot flyktingarna.

/David Armini

Varumärket Sverige 6 – För fred

Varumärket Sverige är vår bästa garanti att få fortsätta leva i fred.

Även om vi lägger ned skolan, vården och omsorgen och lägger alla pengarna på försvaret, så kan vi inte få en bättre garanti än vårt varumärke. Hur starkt försvar vi än bygger kommer ändå USA och Ryssland att ha många, många, många gånger fler raketer, stridsflygplan, tanks och ubåtar. Vill Ryssland eller USA krossa oss militärt så kommer de att göra det.

Men vem vill anfalla världens bästa land? Det vore som att pissa på paradiset. Om du är dum mot den snällaste så kommer du inte att bli väl sedd av resten av världen. Det undgår inte världens ledare.

Jag tar inte ställning till, inte här i alla fall, om det finns poänger med ett ”starkt försvar”. Det låter bra när politiker pratar om att vi skall värna vårt lands suveränitet och att inte andra länders kärnvapenbestyckade ubåtar skall få snurra runt som de vill i svensk skärgård. Men antalet stridsvagnar och JAS-plan som vi har gör i alla fall inte mig särskilt trygg när jag sneglar mot öster. Eller för den delen mot väster.

NATO då? Jag tar inte ställning till det heller, inte här. Men det är svårt att tro att det – i längden – ger oss en tryggare värld. Blev skolgården tryggare när man gick med i ett gäng? Ja, tillfälligt kanske. Som medlem i gänget så kan man gömma sig bland andra, men akta dig för att gå runt själv. Och så fanns ju risken att behöva reta någon annan. Det är ett högt pris att betala för att få skydd.

Då är det väl bättre att det är fler vuxna med på skolgården – som hjälper till att lösa konflikterna utan våld, och som ser till att de bråkiga pojkarna kan få hjälp att prata om sina problem.

Men framför allt. Alla dessa människor som kommit hit. Vare sig de är här som flyktingar, EU-migranter eller arbetskraftsinvandrare. Eller de som varit på utbytesprogram på våra universitet och högskolor. De berättar. De berättar för personer de känner och släktingar i landet de kommer från.

Syrien, Somalia, Iran.
Frankrike, England, Danmark.
USA.
Ryssland.

Där berättar de. ”Sverige är så bra. Det är rent. Både papporna och mammorna tar hand om sina barn. Man behöver aldrig vara rädd på gatan. Våld och vapen finns nästan inte. Luften och vattnet är rent och klart. Alla är glada och snälla och hjälpsamma. Alla har det bra. Alla har fri skolgång och fri sjukvård. De tar emot alla. De hjälper dig var du än kommer ifrån.”

Rör inte min kompis kommer de människorna att säga.

Sverige är ett av världens starkaste varumärken.
Var stolt över det och vårda det.
Då kommer alla svenskar, nya som gamla, att få en bättre välfärd och en säkrare framtid.

/David Armini

Varumärket Sverige 5 – Krama någon som är rädd

Vi svenskar är så öppensinnade att vi till och med accepterar att en del av svenskarna har blivit rädda. Bland dessa rädda och oroliga människor finns det de som tror att lösningen är att exkludera. När man är rädd och arg är det lätt hänt att man letar efter enkla förklaringar. ”Det är ditt fel.” kan vara så mycket mer tillfredsställande att tänka än att ta tag i utmaningen man har framför sig. För att inte tala om hur skönt det kan vara att säga orden högt. Skräna dem tillsammans med andra.

Kravaller, lynchningar. Kristallnatten. Det är så skönt. För en liten stund får man skrika ut sitt missnöje, hitta någon vars fel det är att just jag har fått det sämre.

Krama en extremist nästa gång du träffar en. Jag tror hen behöver det. Det är förmodligen en orolig person, kanske någon som förlorat jobbet och tror att invandrare tagit det. Eller som har läst i tidningen att utlänningar mördar snälla svenskar på IKEA. Det kanske inte hjälper att förklara att det kommer att bli fler jobb och mer skattepengar om det kommer hit mer folk, men tänk ändå med värme och glädje på extremisten framför dig.

En rädd människa behöver först och främst kärlek.
Vare sig det är en traumatiserad flykting eller någon som har svårt att betala av sina lån.

Är jag naiv? Det är jag. Jag tror gott om människor, för nästan alla jag träffat har varit trevliga. Särskilt när jag också är trevlig.
Jag tänker fortsätta att vara naiv. Jag tror inte vi kan övervaka eller rusta oss till trygghet – inte i längden. Visst känns det skönt att bygga en borg. Den står emot alla vapen! Då är det tryggt och skönt bakom borgens murar.
Men tyvärr har ingen borg varit säker i evighet. Ingen armé har varit stark nog att försvara ett samhälle i evighet. Efter ett tag kommer starkare vapen och borgen behöver förstärkas. Efterhand måste mer och mer pengar spenderas på att bygga allt starkare murar. Till slut är ändå vapnen så starka att ingen borg står emot dem.

Världen har blivit en säkrare och öppnare plats. Det finns inget tvivel om att de flesta har det bättre idag än de skulle ha haft det för 50 år sedan, 100 år sedan, 200 år sedan.
Det har blivit bättre. Det fortsätter att bli bättre.
Livet blir mer och mer säkert. Gå mot framtiden med tillförsikt.

Vi behöver inte vara rädda.

Sverige är ett av världens starkaste varumärken.
Var stolt över det och vårda det.
Då kommer alla svenskar, nya som gamla, att få en bättre välfärd och en säkrare framtid.

/David Armini

Varumärket Sverige 4 – Det nya Amerika

Sverige är det nya Amerika – den plats där alla har samma chans.

För något hundratal år sedan flydde miljoner européer till det förlovade landet i väster, inte minst svenskar. Svält och ofrihet tvingade oss på flykt. Visst trodde en och annan att det skulle gå att tälja guld och några blev desperados, men de allra flesta var beredda att ta i och kämpa. För sig själva och andra.
För så fungerar vi. Människorna. Vare sig vi är födda i Dalarna eller Damaskus.

Amerika har i mer än ett sekel varit den plats i världen där du har bäst chans – oavsett dina tidigare förutsättningar. Historia har inte räknats – det enda som har räknats är arbete. Har du arbetat så har du klarat dig. Bra dessutom.

I dag vet en hel värld att Sverige är den plats i världen där du har störst chans att behandlas som en människa. När reportrar sticker in mikrofonen genom ett taggtrådsstängsel på en uppsamlingsplats i Lampedusa säger nästan alla ”Sweden”. Eller när någon blir intervjuad vid ett tåg i Ungern – samma sak.

”Sweden”.

Emigranter är inte lata och förväntar sig inte att bli omhändertagna. Vare sig de fötts i Duvemåla på 1800-talet eller i Iran på 2000-talet, är emigranter oftast handlingskraftiga: Personer som vågar tänka nytt och som vill ta i. Som har samlat pengar och mod och överger allt för att kasta sig ut i nytt. Det är en av anledningarna till att Amerika blev så framgångsrikt – de som kom dit ville bygga nytt, ville skapa, uppfinna, utforska. Kämpa och arbeta.

Det samma kan vi förvänta oss av många av dem som kommer hit.

 

Sverige är ett av världens starkaste varumärken.
Var stolt över det och vårda det.
Då kommer alla svenskar, nya som gamla, att få en bättre välfärd och en säkrare framtid.

/David Armini

Varumärket Sverige 3 – Att producera för en global marknad

Ett isolationistiskt samhälle kommer att ha svårt att marknadsföra sig på en global marknad – det säger väl sig självt?

I Sverige tillverkar vi produkter och tjänster som vi vill exportera till hela världen – nu kommer världen till oss och kan berätta hur produkterna skall se ut och fungera för att sälja bra på andra sidan jorden. För det är inte lätt för en 25-åring kille som gått på Chalmers att veta vilka appar en medelålders iransk kvinna har nytta av.

Det kommer att bli kulturella skillnader – språkförbistring, missförstånd, andra rutiner för fika och lunch. Jag har egen erfarenhet av att arbeta mycket med Indien i IT-projekt och även svenskar med bakgrund från andra länder. Visst har jag ibland önskat att vi hade samma modersmål och ibland tycker de att jag är trög som inte fattar och ibland tycker jag att de är tröga som inte fattar. Men så kommer jag på att det händer rätt ofta även med kollegorna som fötts i Sverige. Vi pratar inte riktigt samma språk heller – alla har vi olika erfarenheter och åsikter.

Om alla som utvecklade en produkt tyckte likadant och hade samma erfarenheter – skulle slutprodukten sälja bättre på en global marknad? Anställer Google och Facebook och för den delen Volvo bara unga, vita, kristna, heterosexuella killar som gått på svensk högskola eller universitet? Nej, det gör de inte. En kulturell mångfald bland de som bygger produkterna och tjänsterna ger en mångfald i utbudet.

Med mer influenser utifrån så kommer Volvo att sälja bättre, H&M, Absolut och IKEA också. Framför allt kommer nya svenska företag att få det lättare – för att de är svenska.
”Sverige” omnämns som det bästa, det som byggs här laddas positivt. Allt svenskt kommer att sälja bättre – överallt.
Vi har ett varumärke av humanism, deltagande och ansvarstagande och som alla starka varumärken vill konsumenten bli en del av det.

Sverige är ett av världens starkaste varumärken.
Var stolt över det och vårda det.
Då kommer alla svenskar, nya som gamla, att få en bättre välfärd och en säkrare framtid.

/David Armini

Varumärket Sverige 2 – Återbefolka glesbygden

Hela västvärlden har problem med befolkningspyramider som är på väg att välta. Kvar blir ett fåtal unga människor som skall betala omsorg och pensioner för den stora mängden äldre människor. Japan sägs behöva ta emot 200 000 invandrare om året och dessutom dramatiskt höja födelsetalen – annars kommer population att rasa.

Svenska glesbygdskommuner brottas med avfolkning – skolor måste läggas ned, det blir allt längre till närmaste vårdcentral, kvar blir bara några ungkarlar.

Kommunerna kämpar om att vara attraktiva att bo och arbeta i. ”Kom till oss! Vi ligger inte jättelångt från ingenting! Vi är i alla fall lite närmare än grannkommunen i norr!”

Se och ta chansen. Här kommer människor som vill delta, som är glada att få en andra chans. Som är beredda att ta i och som kommer att konsumera och betala skatt. Just det som behövs för att driva det marknadsekonomiska samhället.

Det kommer inte att vara enkelt. Det är människor som haft det svårt, de måste lära sig ett nytt språk och kanske tycker de att det är kallt i Sverige. Och lite ensamt. Men vi kan lära dem vårt språk och de kan lära oss mycket.

Ge personer som kommer hit chansen. Anställ en nyanländ. Bjud en rom på en god middag och en dusch. Prata med en syrisk familj.

Ja, då kommer det hit ännu fler. Kanske kommer en och annan som tror att man kan lata sig igenom tillvaron i Sverige. Men de allra flest kommer att vilja arbeta hårt för att bevisa sig.

Glöm aldrig att alla som kommer hit brinner för att få bygga välfärd – både sin egen och den gemensamma.

Sverige är ett av världens starkaste varumärken.
Var stolt över det och vårda det.
Då kommer alla svenskar, nya som gamla, att få en bättre välfärd och en säkrare framtid.

/David Armini

Varumärket Sverige 1 – Ett av världens starkaste

Folk flyr över halva världen för att komma till Sverige. För att här är bäst chans att behandlas med värdighet och humanism. För att det är världens mest jämlika samhälle. För att här finns världens bästa välfärd. För att här är frihet och fred. För att hen, hon och han har lika värde, precis som att alla människor – oavsett var du är född eller vilka dina föräldrar är – har samma rätt till utbildning, sjukvård och möjligheter.
Folk strömmar hit. I panik från katastrofer och krig, mot det land i världen där de vet att de har bäst chans till ett tryggt och bra liv till sig själva och sina barn.

Vilka varumärke vi har.
IKEA, Volvo, H&M, Tetrapak, Absolut. Kungen. Älgar. Vildmarken och allemansrätten. Avicii och ABBA. Minecraft och Hans Rosling.

Men vi har ett ännu starkare varumärke. ”Sverige” ”Sweden” ”Swedish” ”svenskt”. Det är därför folk kommer hit. De kommer inte för IKEA, de kommer för att ryktet har gått jorden runt att Sverige är det bästa landet i världen.
Om och om igen upprepar världens medier att det är till Sverige alla vill.

Sverige. Det låter som paradiset.
Var stolt att du är svensk. Var stolt att du betalar skatt till stat, kommun och landsting som hjälper ensamkommande barn och familjer som flytt från krig eller svält. Be att få betala mer skatt så att vi kan ta emot fler.

För de som kommer kan hjälpa oss att bygga en ännu bättre välfärd.
Det är ledsna, rädda och krigströtta människor som vi inte kan hoppas blir produktiva skattebetalare från första dagen. En och annan kommer att ha problem; krigstrauma är ingen ursäkt att bli brottslig, men i Sverige hjälper vi till och med brottslingar att bli produktiva och duktiga människor.

Visa alla du träffar medmänsklighet, värme och deltagande så kommer de att vilja betala mångfalt åter. De kommer också stärka varumärket Sverige ytterligare när de sjunger Sveriges lov världen över.

Sverige är ett av världens starkaste varumärken.
Var stolt över det och vårda det.
Då kommer alla svenskar, nya som gamla, att få en bättre välfärd och en säkrare framtid.

/David Armini

Att ta ansvar för sin egen skit

Irritationen stiger i bröstet när jag ser hur papperskorgen inne på vårdcentralens patienttoalett svämmat över. ”Det är så typiskt för hur folk inte värnar sin omgivning numera.”, tänker jag, med diffus adress till personal som inte kan ha koll på att det är fräscht på toa, eller medpatienter som inte kan se till att den använda pappershandduken hamnar i korgen i stället för på golvet. Visst förstår jag att

Själv placerar jag försiktigt mitt använda papper på toppen av det lilla berget så att det inte skall falla till golvet.

Tecknen finns där, på många ställen. När jag tyst stänger dörren efter mig för att inte störa den stilla stämningen i väntrummet reflekterar jag vidare över hur vi, samhällets medborgare har tappat just ”vi”. Samhället har blivit en apparat som vi matar in pengar i och så skall den mata ut service och förmåner till oss. Lydigt betalar vi skatt och då får vi sjukvård, vägar, skola, städning av det offentliga rummet och pension. Och en massa annat också förstås. Men är inte samhället mycket mer eller kanske mycket mindre? Nu blir vi arga på samhället – lite som marknaden är en oformlig organism som finns där och påverkar oss, men som vi inte kan påverka. Samhället, företrätt av politikerna, har en egen vilja och agenda – som ofta irriterar oss. För att papperskorgen inte töms, för att vi betalar för mycket skatt, för att gatan inte sopas ordentligt eller för att det är väntetid på vårdcentralen.

Men samhället är ju vi. Du och jag och grannen och hon där i väntrummet. Någonstans längs vägen tappade vi den där känslan av gemensamt ansvar och vi. ”We are the world” hade nog hetat ”I am the world” idag?

På vägen hem från vårdcentralen får jag nästa bekräftelse på att ”folk” inte tar ansvar för det gemensamma. Vårstädningen var ute och körde med borstbilen på vår gata några dagar tidigare och vinterns grus har sopats upp, men på ett ställe finns grus kvar. Tydligt syns det att någon missat det där om att bilen inte får stå på gatan vissa dagar och tider för precis i formen av en bil är några kvadratmeter grus kvar på asfalten. ”Se där! Ännu ett bevis för hur vi förväntar oss att bli omhändertagna.” Ingen tar ansvar för helheten. Ingen tar ansvar alls. Borstbilschauffören skall köra borstbil och de boende i husen vid gatan förväntar sig att skatten de betalar i sin tur skall betala gatsopningen.

”Fast det känns ju löjligt.”, säger han, grannen. ”Med hur folket har det i Syrien och så klagar jag på lite plast på gatan.” Det är senare samma dag och jag imponeras och förskräcks över att han är ute och städar runt återvinningsstationen. Osmart är denna placerad på en höjd och skräp tenderar att ”rinna” ned till vår gata.

Ja, kanske är det löjligt. Eller så är det där man måste börja. På sin egen gata.
Är det inte det som bygger samhället? Att ta ansvar för det som är vårt gemensamma.

Generat inser jag att jag inte tog ansvar på vårdcentralens toalett. Jag hade gjort tillräckligt när jag inte skräpade ned själv. Men att ta hand om det gemensamma rummet, vårt rum, samhället, var jag inte beredd att göra. Och där är nog de flesta av oss idag. Jag håller efter min skit, men vill inte ta i andras.

/David Armini