The Downton Spirit

Downton Abbey är en trevlig TV-serie med många kvaliteter – man kan glädja sig åt en omsorg i varje detalj. Skådespeleri, dialog, långsiktigt uppbyggda intriger. Till och med jag kan njuta av de långa kameraåkningarna mellan olika personer och dialoger.

Men kan också reta sig. På att det människor kan acceptera en godtycklig uppdelning i herrefolk och betjänter – och att vi kan göra det fortfarande. Eller någon slags självgodhet att alltid ha rätt – att ha rätt oavsett hur man gör, att vara definitionen på rätt.

Det jag personligen tar med mig från Downton Abbey, och som fyller med mig en nästan barnsligt sprittande glädje är andan av problemlösning. En oavbruten räcka problem dyker upp i serien, och samtliga karaktärer kastar sig över problemen för att lösa dem.

Lady Rose fattar blixtsnabbt att kvinnan och det lilla barnet som kliver in genom dörren är hennes svärfars utomäktenskapliga äventyr och räddar situationen genom att låtsas att kvinnan är hennes vännina.

Mr Bates alibi är inte verifierat. Jamen då ägnar Molesley och Baxter all sin lediga tid till att visa upp hans foto på pubar i York för att visa att han var där inte i London för att mörda Mr Green.

Farmor sväljer den nya kammarjungfruns vedervärdiga buljong – för att betjänten Spratt är så snorkig mot henne.

Lady Edith föder ett utomäktenskapligt barn och i hundra turer löser olika släktingar turer runt barnet så att det föds i Frankrike, hamnar hos fosterfamilj i Schweiz, hos fosterfamilj på granngården och till slut på själva Downton. Hundra personer är involverade – alla lika lösningsorienterade.

Några grisar är törstiga. Ingen är för fin och Lady Mary går till verket att bära vatten. I stort sett i balklänning.

Det är något uppfriskande och positivt med denna inställning. En önskan om att alltid göra det rätta och det bästa. I serien händer det ofta att jag inte håller med om de inblandades definition av ”det rätta och det bästa”, men jag beundrar varje persons önskan göra det, och deras kreativitet och självklara, glada attityd till att ta sig an varje utmaning.

/David Armini

Desto mer insatt du är, desto mer benägen är du att tolka till din fördel

Det här är nedslående. Riktigt deprimerande. Men en snabb kik på Facebook pekar tyvärr mot att det stämmer.
Reservation: Desto mer beläst du är, desto större sannolikhet är det att du (fel)tolkar vad som står nedan på ett sätt som förstärker din ideologiska uppfattning. 

Åtminstone sedan gymnasiet har jag reflekterat över att till synes intelligenta och pålästa personer kan landa i så diametralt olika positioner. Lite naivt vill jag tro att det finns ”ett rätt”, eller i alla fall ett ”rätt-ish”, att det de smartaste och mest genomtänkta ståndpunkterna borde konvergera. Nu är det snarare tvärtom – det bildas läger, höger eller vänster, upp eller ner. Klimathot eller naturliga fluktuationer. Fri invandring eller ingen invandring. Julian Assange är en våldtäktsman eller han har dömts på förhand av svenska staten. Evolution eller bibeln.

Kloka, smarta, insatta personer borde väl närma sig? Ena sidan säger ”A”. Andra sidan säger ”B”. Första sida säger ”Aha, jamen kanske lite B också. Ab typ.” Andra sidan säger, ”Hmm, det är sant, men kanske snarare lite A med B:et. Typ Ba.” Och så vidare. En konvergering, där man tar in andra sidan åsikter, väger med dem, inser det vettiga och letar efter ett sätt att inkludera det.

Nu blir det snarare:
”A”
”B”
”AA!”
”BB!”
”Amen! AAAA!!!”
”Nej!!! BBBBBB!!!!!!”

Första gången jag reagerade på det var på gymnasiet. De jobbigaste personerna på skolan att prata med var MUF:are och SSU:are. Som sagt, smarta intelligenta personer – det var de få som verkligen satte sig in i politiken, läste på, förstod och tänkte till. Men samtidigt var det de mest polariserade och de var omöjliga att diskutera med. I stunden trodde jag att det handlade om att det var födda moderater och sossar, och det stämmer nog, men till stor verkar det handla om att ju mer man läser på, desto säkrare känner man sig på att man har rätt.
Och därför verkar det tyvärr bli så, att desto mer man läser på, desto mer benägen blir man att tolka fakta på ett sätt som ytterligare bekräftar det man redan anser sig veta.

Jag behöver inte ens starta Facebook – det räcker med att jag ser till mig själv. Universitetsutbildning, mängder av böcker, radioprogram, artiklar. Men när jag slår upp en artikel på Internet så kontrollerar jag snart bakgrunden – vem är avsändaren, var står avsändaren politiskt? Det är väl en person som tänker ”rätt”, jag vill ju få fakta, obestridliga fakta, att den globala uppvärmningen är ett problem, att stor invandring är en utmaning men inte har lett till massvåldtäkter, att förintelsen har skett och att evolutionsteorin är den bästa vetenskapliga modell vi (för tillfället) har. Om det visar sig att artikelns avsändare har en avvikande åsikt, är jag benägen att på förhand tro att artikelns uppgifter är fel. Om jag och artikelförfattaren däremot har samma åsikter, så kommer jag tro att de citerade fakta är korrekta.

Dan Kahan bedriver intressant forskning om detta och får själv uppleva hur det han säger misstolkas. Han forskar alltså på hur vetenskaplig forskning feltolkas, men hans forskning feltolkas också. Exempelvis skrev han en artikel 2013 om samband mellan politisk övertygelse och förståelse av vetenskap. Han fann ett svagt samband mellan att stå längre till vänster på den politiska skala och att ha en bättre förståelse för vetenskap. Å andra sidan kom han fram till att personer som identifierade sig med den konservativa Tea Party-rörelsen i ungefär samma utsträckning hade högre förståelse för vetenskap. Enda slutsatsen av vikt var egentligen att med största sannolikhet kan du inte avgöra en persons politiska hemvist utifrån dess politiska övertygelse, och vice versa.

Men resultatet misstolkades brett. Som till exempel den konservativa kommentatorn Glenn Beck som menade att Kahn ”found a strong correlation between science comprehension and self-identified TEA Party members”. Slutsatsen är grovt felaktig.

Men vänta nu. Jag håller ju inte med Glenn Beck. Kanske feltolkar jag därför Glenn Beck eftersom jag inte håller med honom. Jag ”vet” att han har fel och därför vill jag att han skall ha feltolkat Kahns resultat. Men därför är jag inte en trovärdig bedömare av Becks artikel.

Hur frigör jag mig? Hur öppnar jag mitt sinne så att jag kan ta in och ta åt mig ”de andra argumenten”? Var, när och hur skall vi lära oss det?

Eller går det inte? Är våra hjärnor bättre på att tro än på att veta?

/David Armini

 

Lurigaste spamet någonsin

…åtminstone i min inbox. Om det nu är spam.
(Jag har tagit bort min mailadress vid Username.)

Från: accounts.spotify@trustpilot.com
Ämne: ID79897222: Kontot är begränsat: Åtgärd krävs
Mail:
Hej!
Tyvärr har vår ekonomiavdelning upptäckt att det inte gick att debitera ert konto.
Order ID: 42241-qtcwu-241
Username: xxxxxx
Items bought: Spotify Premium
För att du ska kunna fortsätta använda våra tjänster utan avbrott måste du uppdatera dina faktureringsuppgifter.
* Vänligen besök denna sida för att fortsätta använda Spotify.
Hela processen tar 2-3 minuter.
Tack för din tid.
Det är tråkigt att du lämnar oss.
———————————————————————
Spotify Sweden AB. Birger Jarlsgatan 61, 10tr, 113 56 Stockholm, Sweden
VAT number: SE556786572901

Talar mot spam

  • Korrekt språk, åtminstone inte uppenbarligen automatiskt översatt.
  • Rätt adress till Spotify.
  • Korrekt organisationsnummer.
  • Länken ”Vänligen besök denna sida” ser ut så här: http://spotify-music-aqcuomgqdaut.dinamigroup.com/spotify-sv/index.php En ganska typisk konstruktion med en egen katalog för en svensk sida. Spamare brukar inte bry sig om sådant.

  • ”Vänligen besök denna sida” går till en sida som ser autentisk ut med Paypal, VISA, mm

Talar för spam, eller till och med bedrägeri

  • Avsändaren är Trustpilot. Vilket verkar konstigt – det är ett företag som håller en databas med recensioner av andra företag. Och det är en nog så legitim business, men varför skulle mailet komma från dem?
  • ”Vänligen besök denna sida” leder till en sida som inte ligger på https – och det gör väl alla som tar betalt med Paypal eller VISA?
  • ”Vänligen besök denna sida” leder till en sida på dinamigroup.com. Ett nigerianskt företag startat 2010 och som handlar med olja mm. Inget fel med nigerianska företag, men lite oväntat med en koppling med Spotify.
  • En sökning på Dinami + Spotify ger inga relevanta träffar.
  • En sökning på publika sidor på dinamigroup.com efter Spotify ger inga träffar.
  • whois på dinamigroup.com ger ingen officiell kontaktperson, personen/organisationen bakom döljs genom privacyprotect.org. Det finns absolut valida skäl till att vilja dölja vem som egentligen har registrerat, om du tex driver en regeringskritisk sida i Iran, men för ett stort företag? Nej, absolut inget skäl.
  • Till sist ett riktigt tungt skäl till att jag tror att det är bluff, bedrägeri och/eller spam: Det är flera år sedan jag hade ett aktivt Spotify-konto.

Varför så mycket tid på detta? Jo, om det är spam/bedrägeri så är det här är mycket besvärligare än vad jag någonsin tidigare sett. Normalt avslöjar man spam enkelt genom klumpiga översättningar och uppenbart fejkade avsändare eller länkar.

/David Armini

Framtidens innovatörer sitter på golvet och leker

Med förtjusning ser jag två av mina barn samarbeta för första gången på flera år. De drar sällan jämnt – av princip kan de välja en film som den andre inte vill se. Men under några minuter sitter de och diskuterar hur de skall få familjens LEGO Mindstorms att ge ifrån sig ett jamande och stanna om den krockar med en vägg.

I början på 1900-talet kom Meccano och förmodligen fick leksaken en enorm påverkan på seklets tekniska utveckling. Mängder av pojkar satt från unga år och konstruerade lyftkranar, motorer, bilar, grävskopor. I världen utanför pågick den största tekniska utveckling som världen hittills sett. I USA exploderade städer på höjden, bilen, flyget, radio, TV. Två världskrig rasade mellan födelsen av Meccano och höjden av dess popularitet – med ytterligare teknisk utveckling som tanks, hangarfartyg, raketer och jetflygplan.

Den mekaniskt inriktade ingenjörens tidsålder startade någon gång under 1800-talet, med telegraf, järnvägar, båtar av metall, motorer och telefoner. Tidsåldern blomstrade under efterkrigstiden och fortfarande har vi inte lämnat den, förmodligen kommer vi i framtiden att kunna se att det sena 1900-talet och tidiga 2000-talet var en övergångsperiod mellan det mekaniska och det digitala.

Förmodligen hänger utvecklingen samman med Meccano och liknande leksaker. En armé av barn testade och utforskade mekaniska principer när deras hjärnor var som mest mottagliga, kreativa och benägna att utvecklas. Det dessa barn lärde sig själva tog de med till fabriker och ritbord några decennier senare. Redan innan de kom till universitet för att utbilda sig till ingenjörer, hade de avverkat sina 10 000 timmar för att bli skickliga konstruktörer.

Mekaniken stagnerar nu – vi kan bygga lite högre, flyga lite fortare. Vi kan göra lite snabbare datorer och lite energisnålare bilar. Men de stora mekaniska framstegen är gjorda – det kommer inte att komma någon ny uppfinning som matchar bilen eller radion. Däremot väntar andra, stora tekniska språng, men de ligger fortfarande några decennier fram i tiden.

Dagens barn har tillgång till 2000-talets Meccano – programmering och datorer. Och inte bara det – de har leksaker som kan programmeras och styras. Första generationerna med dator på 1980-talet skaffade sig mest erfarenhet att konstruera och spela spel. Först under det senaste decenniet har det kommit gränssnitt mellan leksaker och datorer.

Om en armé av barn sätter sig med datorer och ägnar 10 000 timmar av sin barndom att programmera leksaker och annat i hemmet runt dem – då kommer vi att få se språng i den digitala utvecklingen någon gång på 2020- eller 2030-talet.

Det skall bli spännande att få se om mina barn, eller andra barn av idag, kan utveckla teknik som jag inte ens kan fantisera om.

/David Armini

Den Stora Utmaningen: Kvalificerat men tråkigt arbete

Eller en av de stora utmaningarna. Klimatet, global nedsmutsning, eventuell omställning till nytt ekonomiskt system, omställning till global välfärd. Hur långt räcker resurserna på jorden – måste vi övergå till ett mer cirkulärt konsumtionsmönster? Det finns många problem som med rätta tävlar om titeln Den Stora Utmaningen.

Utmaningen att ställa om majoriteten av världens arbetskraft från okvalificerat, tråkigt arbete till kvalificerat, men minst lika tråkigt arbete, kanske inte ens kan konkurrera ut klimatet eller ekonomin som mänsklighetens viktigaste fråga, men likväl är det ett gigantiskt problem som vi redan hamnat i och som bara kommer att bli värre. Riktigt oroande är hur lite frågan tas upp och att få, om ens några initiativ finns för att hantera den.

Situationen vi är på väg mot, är att vi behöver enorma och högkvalificerade arbetsstyrkor som utvecklar mediciner, appar och automatiserande robotar. För jobb inom läkemedelsindustrin kan det krävas en doktorsutbildning – bara för att bli en liten, liten del av en enorm apparat att ta fram en ny medicin. När denne person satt i skolbänken hade hen kanske en dröm om att bli en Louis Pasteur, men blev i själva verket en kugge av 10 000 människor inblandade i att en vanlig huvudvärkstablett skall tas upp några minuter snabbare. Eller en programmerare som valde banan för att bli en ny Mark Zuckerberg, men i stället får sitta och designa knappar till ett ekonomisystem.

Det finns flera sätt att tackla problemet.

Utbilda fler och utbilda tidigare
Detta är förmodligen den enklaste vägen framåt, trots att den är så svår och komplicerad. Samhället behöver ”bara” ställa om utbildningssystemet så att större andel av befolkningen får kvalificerad utbildning. Detta sker och har redan i hög grad skett, men det leder till följdproblem:

Motivera från tidig ålder
Ett av problemen är att med utbildning kommer förväntan om roligt arbete.
Ta en titt på arbetsstyrkan som fysisk byggde flygplanen, bilarna, tågen, skyskraporna under en stor del av 1900-talet. Miljoner människor som utförde tunga, tråkiga och ibland farliga arbeten. Många av dessa personer hade förmodligen med glädje bytt mot ett högre avlönat skrivbordsarbete – även om det inneburit lika liten rätt att bestämma.
Men ge nu dessa personers barn en solid utbildning. Kommer de barnen att vara lika nöjda med tråkiga arbeten? Nej, ambitionen kommer att vara högre.
Det som behöver ske är alltså att ge hög utbildning, men samtidigt motivation att utföra tråkiga arbetsuppgifter.

Gör jobben mer stimulerande
Kan labbråttan få mer intressanta arbetsuppgifter – involveras mer i det övergripande arbetet? Eller kan dussinprogrammeraren som har till uppgift att ägna en årsarbetstid åt rätt blänk på en fotboll i FIFA 2020 bli mer delaktig i hela spelets utveckling?
Så arbetar många företag redan idag, men åtminstone jag är rädd att det är konstgjord andning. Det kan nog förbättra situationen här och där, men täcker inte för att motverka en brist på miljontals programmerare.

Gör jobben enklare
Kan det gå att göra kvalificerat arbetet så enkelt att det inte krävs lång utbildning och hög kvalifikation? Spontant verkar det osannolikt, nästan självmotsägande.

Omställning till tjänsteekonomi
Enkelt uttryckt delar vi upp samhället i en högkvalificerad del som tjänar så pass bra att de kan anställa den okvalificerade andra delen att sköta matlagning och städning och andra tjänster.

Behöver vi arbeta så mycket?
Nu blir det intressant. Men med så stora implikationer på ekonomin och samhället i stort att vi trillar ur omfånget av denna artikel. Om vi omdefinierar syftet och motivationen med arbetet, gör vi så genomgripande förändringar att problemet att motivera personer till lång utbildning och kvalificerat arbete verkligen blir sekundär.

/David Armini

Jag gillar inte Bamse 3 – Bamse som knarkbaron

Med anledning av föregående inlägg om Bamse, vill jag dela med mig en alternativ tolkning av världen runt Bamse. Vissa berättare av barnhistorier har stora djup av spännande tolkningsmöjligheter och mästarinnan är Astrid Lindgren.

Ta Bröderna Lejonhjärta: Skorpan och Jonathan väver en fantasivärld för att göra verkligheten lättare att stå ut med. Jonathan vet att han skall dö och för att göra smärtan mer hanterlig honom och hans lillebror svävar de iväg i en gripande fantasi.

Eller Pippi Långstrump: Pippi är ett maskrosbarn, en överlevare, där mamman dött och pappan har stuckit. Hon vinner popularitet hos grannbarnen genom sina (bildliga snarare en fysiska) övermänskliga krafter att klara sig trots sina usla förutsättningar. Fantasierna om pengarna, styrkan och pappan som kung på en Söderhavsön är lätt att tolka som symboler för en stark flicka som formar världen runt om sig, så att den blir lättare att stå ut med. I stället för att älta sin olycka att behöva sköta sig själv när föräldrarna försvunnit, vänder hon världen så att hon är rik och oövervinnerligt stark. Vill man ta det ett steg till så är Lilla gubben, just det – Lilla gubben, hennes lillebror. Självklart kan hon lyfta honom.

Bamse däremot, är sannolikt ämnad som en rak berättelse – precis som Fantomen eller andra berättelser om superhjältar. Till skillnad från Lindgrens berättelser, finns inte mycket att tolka i historier om Spindelmannen, Fantomen eller Bamse: Den goda sidan får kämpa, men eftersom den är starkast vinner den alltid till slut.

Det intressanta är att Bamse ändå låter sig tolkas. Naivt framställs Bamse som den som självklart har rätt. Han vill ju bara väl, alla gillar honom och han använder bara sina övermänskliga krafter till gott. Och det vore inga problem om det inte vore för det där med de övermänskliga krafterna.

Och alla gillar hon inte alls. Vargarna och Krösus Sork och piraterna – de gillar inte Bamse. Men det är ju för att de är elaka? Men glöm nu inte att Bamse är den starkaste, med våld bestämmer han, han tvingar Krösus och Vargarna och piraterna att gör som han vill: Genom sin övermäktiga styrka har Bamse tolkningsföreträdet. Han skriver historien och bestämmer vad som är rätt och vad som är fel.

Välj i stället att skriva berättelsen ur Krösus perspektiv: Bamse är kriminell och hotar samhällets grundvalar. Krösus representerar det etablerade samhället som hotas av den organiserade brottsligheten, där Bamse, Skalman och Farmor driver en drogring. De utlovar oändliga krafter till den som köper ”dunderhonungen” och slår ned hårt på konkurrerande ligor som Vargarna och piraterna. Och framför allt slår de hårt mot företagaren Krösus när denne vill bekämpa brottsligheten.

Läs gärna Bamse med dina barn, men inte för att han är snäll. Övermäktigt stark och snäll – nej, det är två begrepp som aldrig kunnat samsas. Tvärtom är det en varningsklocka om att du lever i en diktatur.

/David Armini

Jag gillar inte Bamse – 2 Varumärket Bamse

Som alla populära seriefigurer som riktar sig till barn, finns en mängd produkter som marknadsförs kring Bamse. Samtidigt är förlaget eller vem som nu förvaltar varumärket (Bulls Press?), angelägna om att produkter och tjänster som marknadsförs med Bamse, skall vara bra produkter. Det är nog otänkbart att vi får se Bamse-läsk, Bamse Happy Meal eller Nerf-geväret Bamse. Hudkräm och tandkräm, däremot, är produkter som är klingar väl med Bamses präktiga image.

Men det är hyckleri i dess värsta form. Bamse är inte mer god än andra seriefigurer som Spindelmannen eller Fantomen: Genom att vara starkast skaffar han sig tolkningsföreträde och bestämmer vad som är rätt och fel. Precis som vilken annan superhjälte som helst.

Och GlaxoSmithKline som tillverkar Bamse-tandkrämen, är under inga omständigheter ett bättre företag än godistillverkare eller företag som gör leksaksgevär. GSK säljer visserligen inte godis, men min personliga uppfattning är att jag hellre skulle sätta mitt namn på Karamellkungens produkter än på GlaxoSmithKlines.

För att ta några exempel.

Ribena. GSK marknadsförde bland annat Ribena Toothkind som drycker med högt innehåll av C-vitamin och som inte skadliga för tandhälsan. Flera rapporter motsade dessa påståenden, exempelvis Food Commission, The Ecologist och i New Zeeland Herland. 2001 dömde Storbritanniens Högsta Domstol mot GSK, och 2007 dömdes GSK att betala ca 1 miljon SEK i Nya Zeeland för felaktig marknadsföring.
2013 sålde GSK varumärket Ribena och Lucozade för 1,3 miljarder pund.

Avandia, Paxil, Seroxat och Wellbutrin. 2012 erkände GSK sig skyldig till en rad kriminella anklagelser och gick med på att betala 3 miljarder USD till det amerikanske justitiedepartementet.
3 miljarder.
Amerikanska dollar.
I böter.
3 miljarder. Amerikanska dollar.
Det är hela Eritreas bruttonationalprodukt på ett år.
Det betalade GlaxoSmithKline i böter.
Anklagelserna gällde bland annat att GSK marknadsfört de antidepressiva läkemedeln Paxil och Wellbutrin för icke godkänd användning. GSK hade också underlåtit att rapportera data om diabetesmedicinen Avandia. Åtalet omfattade även program om mutor med jaktresor eller SPA-behandlingar till läkare och deras makar, betalning för föredrag och betalning för spökskrivna artiklar.

Kytril, Bactroban, Paxil och Avandament. 2010 erkände GSK sig skyldigt till kriminella anklagelser om att ha producerat läkemedel på ett felaktigt sätt och dömdes att betala 750 miljoner USD. Felaktigheterna påtalades av US Food and Drug Adminsitration redan 2002 och chefsinspektören på GSK rekommenderade att de felaktiga läkemedlen skulle återkallas. I stället avskedades hon och felen fortsatte till 2005 då federal polis beslagtog produkter värda 2 miljarder USD.

Mutor i Kina. 2013 dömdes GSK att betala böter om 490 miljoner USD i Kina. Sedan 2013 hade GSK betalat omkring 4 miljarder SEK i mutor och bonusar till läkare, sjukhus och chefer som såg till att läkemedel från GSK skrevs ut. Systemet använde sig av 700 resebyråer och konsultfirmor som fasad. Dessutom mutades läkare med sexuella tjänster.

Jag tänker mig att det lät så här på Bulls Press när man gick med på att upplåta Bamses ansikte att få finnas med på GlaxoSmithKlines tandkräm:
”Men tandkräm är ju en bra och okontroversiell produkt, så där riktigt Bamse-präktig. Det känns tryggt att Bamse är på tandkräm. Att GlaxoSmithKline använder sig av ohederliga affärsmetoder, fuskar med marknadsföring av läsk till barn, mutar kinesiska läkare med sexuella tjänster, fuskar med vetenskapliga resultat för sina mediciner och fuskar med tillverkning av läkemedel – det är ingen som tänker på.”

/David Armini

PS 3 miljarder dollar förresten? Under åren som uppgörelsen täckte, sålde GSK de tre läkemedlen i domen, Paxil, Avandia och Wellbutrin, för nästan 28 miljarder dollar. Det är mer pengar än BNP för mer än 100 av världens länder, bland andra Makedonien och Cypern. För bara tre läkemedel. DS

Jag gillar inte Bamse – 1 ”Bamse är i alla fall snäll”

Nej, så det kan jag väl inte säga. Vad är det som man inte kan gilla med Bamse? Han är snäll, fast han är stark, och han står alltid på de svagas och utsattas sida. Och så är han gullig och mjuk. Det är klart att jag gillar Bamse.

Ändå hyser jag antipati mot Bamse, men då pratar jag snarare om konceptet ”Bamse” och varumärket ”Bamse”, än seriefiguren Bamse.

Och det är lika bra att vi tar det direkt: Jag har inget emot Bamse för att han är kommunist. Om jag skulle tillskriva Bamse en politisk åsikt, ligger han nog i en svensk mittfåra, kanske är Krist- eller Socialdemokraterna närmast till hands. Bamses politiska hemvist kan diskuteras, men jag har i vilket fall aldrig känt någon stark antipati mot någon seriefigur för dess politiska åsikter.

Serien Bamse är utan diskussion en bra serie, i vad mån man kan generalisera och säga att en serie med så hög och lång produktion genomgående är bra. Liksom Kalle Anka, Fantomen, Snobben, Blondie och andra serier som spänner över decennier har Bamse både toppar och dalar, liksom den passar bättre och sämre för olika generationer. Men tveklöst är serien ett genomgående gott hantverk, med otaliga uppskattande läsare. Mer än så kan man inte kräva av någon kulturyttring för att försvara dess existensberättigande.

Problemen med Bamse handlar mer om imagen och om förespråkare av Bamse.

Jag minns kompisar som inte fick läsa andra serietidningar, föräldrarna gillade inte våldet och kände in en fascistisk attityd hos exempelvis Fantomen där denne är åklagare, domare och utdelare av straff. Bamse däremot, det fick bli en kompromiss – han är snäll, han använder bara sina krafter till det goda.

…när han också är åklagare, domare och utdelare av straff i ett. För om Fantomen är fascistoid vad gäller användande av våld för att tvinga resten av världen att anpassa sig till just han syn på vad som är rätt och fel, ja då är Bamse precis lika fascistoid.

/David Armini

Vad händer när vi inte önskar oss något materiellt längre?

Julen närmar sig.

Vad önskar du dig? frågar barnen. Vad önskar du dig? frågar min fru. Vad önskar du dig? frågar jag barnen. Och min fru. Och mina föräldrar.

Fred på jorden? Att ni är friska. Att ni är lyckliga. Jo, och så önskar jag mig en ny kikare. För sådär 30 000 kronor. Fast det kan jag ju inte önska mig. Och min iPhone är inte ens sex månader gammal. Fast det kan jag ju inte heller önska mig av barnen. Eller någon annan.

En ful vas får det väl bli då. Som kan stå på en hylla i källaren och samla damm.

Jag försöker prata med barnen om att de kan ge mig vad som helst, En teckning. En chokladask. En ful vas. Har de tänkt på mig och slagit in en present så betyder det allt. Men de vill ge något som är speciellt, något som jag blir så där jätteglad över att få. Och det vill jag ge dem också.

Men vi har alla vad vi behöver. En tröja till blir man förstås glad för. Eller ett par strumpor går alltid åt. Eller några biocheckar.

Men magin är borta. Att önska sig något så hett att man inte kan tänka på något annat. Några gånger om året försöker vi återskapa känsla. Wohooo nu köper vi ett Playstation! Playstation 4. Att byta ut det gamla skruttiga Playstation 3 med. PS4 är så himla mycket bättre för man kan faktiskt… vad var det nu som var bättre med PS4? Jo, den har större hårddisk. Och är nog lite snabbare.
Eller behöver jag uppgradera till iPhone 6S? Den har faktiskt dubbelt så stort ramminne som den gamla 6:an. Och nu kan man ju lösa in den gamla telefonen. Så blir det billigare och så får någon fattig person i Indien en iPhone 6. Och Apple tjänar mer pengar.

Det fungerade länge. Jobba hårt så tjänar du ihop till en cykel. Då kan du ta med dig mer till marknaden att sälj, eller komma till grannbyn och få bättre betalt. Fortsätt så och om några år så kan du köpa en moped och få med ännu mer till staden ännu lite längre bort och få ännu lite mer betalat. Och sedan kan du köpa en bil. Ett hus. Två bilar. Ett större hus. iPhone. iPhone till alla i familjen.

När det gick så bra för våra föräldrar eller far- och morföräldrar att bli lyckliga genom att jobba hårt för att få det gott ställt, går vi i fällan att det samma gäller oss. Problemet är att vi inte längre kan få det bättre med mer eller bättre -modellen slutar att fungera någonstans mellan ”att kunna köpa en cykel” och ”att uppgradera till den senaste iPhone”.

Kanske är det positivt: Nästa steg i utvecklingen av människan – det materiella upphör att betyda något för oss, vi har det vi behöver och skaffar inget som vi inte verkligen behöver. Energin går inte åt till att kämpa efter statusprylar och vi kan sluta konsumera. Vi behöver bara ställa om siktet – från att bli lyckliga av en ny sak, till att bli lyckliga oavsett vilka saker vi har eller inte har.

Än en gång försöker jag säga till barnen att jag önskar mig bara att de blir lyckliga och så kanske en tröja vore något bra att köpa till pappa? Det blir jag jätteglad för, försöker jag säga med spelat äkta inlevelse, men barnen ser bara förvirrade ut.
Själv funderar jag på att köpa PS Vita till alla barnen. Då kan man sitta på toaletten och spela på PS4:t. Det vore väl cool? I åtminstone någon timme. Eller bara köpa skämtjulklappar till alla på Coolstuff. Eller bara presentkort på iTunes till alla.
Eller jag kanske borde rita teckningar till barnen?

/David Armini

Win the war on terror…

…stop being afraid.

Tyvärr måste en kommentar som denna föregås av en reservation.

Terrorism i alla dess former är avskyvärt och det finns inte ord som nog kan fördöma oprovocerat våld. Det finns inte heller några ursäkter för en person som begår handlingar som attentatet mot Charlie Hebdo, självmordsbomber i Israel, terrordåden i Paris 13 november 2015 eller de i USA 9 september 2001. Personerna som utövar våld, brott och terror skall i starkast möjliga ordalag fördömas.

Däremot kan vi inte komma bort från terrorn med tvångsmedel, övervakning och straff. Det är ett faktum och först när samhället på bred front accepterar det, och arbetar utifrån det faktumet, kan vi på allvar göra oss fria från terrorhotet.

Varför? För att nöjda och glada människor begår inte terrorbrott och är i ännu mindre grad beredda att offra sitt liv för att urskiljningslöst döda andra.

Al Qaida, Islamiska staten, Anders Breivik, Timothy McVeigh, palestinska självmordsbombare. Vi kan hitta dem, ganska många av dem. Ökar vi övervakningen, kontrollerar varje korttransaktion, lyssnar på varje telefonsamtal och läser vartenda mail, har kameror i varje gathörn, börjar misstänka alla mörkhyade, alla med skägg, alla grannar, våra egna barn eller föräldrar, javisst – då kommer vi att hitta fler terrorister, fler terrordåd kommer att undvikas. Men vi kommer också att skapa fler missnöjda och oroliga människor. Personer med mörk hy eller skägg kommer att uppleva sig mer diskriminerade och kommer att bli mer missnöjda och den lilla, lilla andel av dessa personer som är beredda att ta till extrema åtgärder kommer att öka.

Och då skall vi understryka igen:
Det. Är. Inte. En. Ursäkt.
Bara för att du blivit diskriminerad, har svårt att få ett arbete, har haft en taskig uppväxt, hela din släkt är mördad, våldtagen och utrotad så är du inte ursäktad. Oavsett vad som har hänt, så finns inget som förlåter att utöva våld och terror mot andra.

Se på dina barn. De som precis fått den senaste iPhonen och som gnäller över grönsakerna och att det är tråkigt i skolan. Se samma barn få sin mamma och syskon sönderslitna av en splitterbomb. Leva åratal i en ruin utan mat. Fly över en hel kontinent under sparkar och slag. Hamna i ett nytt land där det verkar lugnt, men där förläggningen brinner upp första natten. Du själv lider av krigspsykos och orkar inte stötta ditt barn och ge hen bra värderingar och trygghet. Så hen hamnar i dåligt sällskap.
Det finns ingen ursäkt om ditt barn blir en terrorist. Men det är mindre sannolikt att ditt barn blir terrorist om största bekymret är modell på iPhone och att det är lite trist i skolan.

Om vi vill minska terrorismen långsiktigt skall vi se till att så många som möjligt mår så bra som möjligt.

Terrorismen lever på – just det – terror. Rädsla och motsättningar. Utan rädsla saknar terrorismen mening.
Och i ett samhälle av välfärd och öppenhet minskar rekryteringsbasen till terrorismen. För vem orkar planera ett terrordåd mellan jobb, träning, vara med barnen, långkok, hinna med den senaste säsongen Walking Dead och fundera på om man inte borde skaffa den senaste iPhonen.

/David Armini